To Örebro University

Det senaste seklet har den antirasistiska rörelsen engagerat tiotusentals människor mot uttryck för rasism. Problembilderna har varit många: nazisters hat och våld, radikalnationalistisk politik, rasistiska kränkningar i vardagen och missgynnande av etniska minoriteter och flyktingar.

Samtidigt som rörelsen samlat breda folklager har den också varit om gärdad av kontroverser. Få andra rörelser har haft en så tydlig och våldsam motpart, vilket har höjt konfliktnivån och aktualiserat frågan om våldets roll i sociala rörelser. Delar av rörelsen har också alltid förstått rasismen som strukturell, vilket satt i fråga både den institutionaliserade politiken och efterkrigstidens självbild av Sverige som ett land fritt från rasism.

Den radikala vänstern har ristat in sig i den allmänna historieskrivningen genom några av efterkrigstidens mest kontroversiella politiska händelser: Båstadskravallerna 1968, almstriden 1971, 1990-talets turbulenta demonstrationer kring 30 november och upploppen i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001, för att nämna några.

Men här finns också en annan historia, bortom konfrontationer och medierubriker. Rörelsens vardag handlar om generationer av aktivister som på en mängd olika sätt engagerat sig mot upplevd ojämlikhet och orättvisa. Man har riktat udden mot kapitalism och klasskillnader, mot rasism och sexism, mot miljöför­ störelse och mycket annat – både i Sverige och i övriga världen. På vägen har man utvecklat teorier och spänningsfyllda idéer om hur samhällsproblemen ser ut, hur samhället borde vara och hur man kan arbeta för att nå dit.

Sammantaget tecknar kapitlet bilden av en bred rörelse med många uttryck och förgreningar som ofta spelat rollen som radikal pådrivare inom och kring andra rörelser. På så sätt har den radikala vänstern lämnat avtryck långt utanför de egna sakpolitiska områdena och haft en central betydelse för i stort sett alla andra rörelser i denna bok

I detta kapitel tar vi ett samlat grepp om boken Sociala rörelser i Sverige. Från att ha betraktat rörelserna var för sig försöker vi lyfta fram gemensamma drag och utvecklingslinjer. Vilka idéer förenar olika rörelser? Hur har deras sätt att protestera förändrats över tid? Finns det mönster i sätten att organisera sig? Och hur kan vi egentligen förstå deras avtryck och betydelse för den svenska samhällsutvecklingen? I kapitlet lyfter vi således fram likheter, skillnader och historiska drag i rörelsernas idéer, handlingsreperto­arer, organisationsformer och samhällsbetydelse.

Trots att de femton rörelse som beskrivits i boken mobiliserat kring olika politiska sakfrågor och använt delvis olika strategier har de också haft mycket gemensamt. Genom att anlägga ett mer övergripande perspektiv kan vi synliggöra ett antal mer dominerande tankefigurer som flera rörelser samlats kring. Vi visar också hur samhällets och politikens syn på olika protestformer förändrats över tid, och vi diskuterar förhållandet mellan rörelsers val av organisationsformer och det vidare samhälleliga sammanhang de verkar i.

Kapitlet avslutas med en analys av de sociala rörelsernas betydelse för samhällets och politikens utveckling efter andra världskriget. På så sätt bidrar kapitlet med en historieskrivning som sätter sociala rörelser i centrum, där det svenska samhällets utveckling speglas genom rörelsernas aktivitet.

Sociala rörelser har spelat en viktig roll i många av de samhällsförändringar som präglat Sverige efter andra världskriget. Rörelserna har fört upp nya frågor på samhällets dagordning, ifrågasatt dominerande normer och formulerat nya framtidsvisioner långt innan de spridits bland befolkningen i stort. De sociala rörelsernas betydelse har inte minskat med tiden – tvärtom har olika former av politisk aktivism tilltagit i intensitet sedan 1945, samtidigt som medborgarnas engagemang i politiska partier har avtagit.

Boken Sociala rörelser i Sverige introducerar femton sociala rörelser som varit betydelsefulla i Sverige från 1945 och fram till i dag, från fackföreningsrörelsen, kvinnorörelsen och miljörörelsen till den radikal­nationalistiska rörelsen, djurrättsrörelsen och ortenrörelsen. Boken belyser vilka frågor rörelserna uppmärksammat, hur de försökt påverka politik och samhällsdebatt, vilka idéer och visioner som varit centrala för deras agerande, hur de organiserat sig och inte minst vilken betydelse de har haft för det svenska samhällets utveckling. I boken introduceras också de teorier och begrepp som används i forskningen om sociala rörelser. De medverkande författarna är forskare i sociologi, statsveten­skap, historia, socialt arbete, etnologi och religionshistoria. Boken vänder sig till studenter och forskare inom samhällsvetenskap och humaniora samt till alla som intresserar sig för det svenska samhällets utveckling.

Hur formas en inkluderande social samvaro i skolan? Och hur uppstår motsatsen; sociala miljöer präglade av misstro, intern segregation och kränkningar? Frågorna är viktiga för alla skolor, men ställs på sin spets vid försök till styrd skolintegration, där kommuner arbetar aktivt för att skapa en mer socioekonomiskt och etniskt blandad elevsammansättning.

Empiriskt fokus för denna artikel är ett kommunalt initiativ där elever flyttats från ett strukturellt missgynnat område till fyra andra skolor i en medelstor stad i Sverige. Med utgångspunkt i Axel Honneths teori om moraliska erkännanden analyseras de flyttade elevernas upplevelser av erkännanden och kränkningar och hur dessa påverkat deras förut-sättningar att bli en del av en ny gemenskap.

I artikeln fokuseras särskilt på hur förekomst av eller brist på omsorg, respekt och solidaritet påverkar elevers möjligheter att utveckla en positiv relation till sig själva och andra, något som spelar en avgörande betydelse för deras lärande och utveckling. Sammanfattningsvis presenteras en konceptualisering av olika former av erkännanden och kränkningar i skolans sociala samvaro och hur dessa kan komma till konkret uttryck.

Swedish compulsory schools are committed to work for equality and social cohesion. Increasing school segregation, however, challenges this commitment. Based on survey data from Swedish municipalities, this article maps and analyses local initiatives that counteract school segregation. We identify three main types of initiatives-reinforcement, dispersal, and merging-and the exogenous (school external) and endogenous (school internal) drivers involved in each of them. The analysis reveals several gaps between the national level, the municipal level and local schools that hamper local efforts to counter school segregation. This article contributes to increased knowledge on how local initiatives of counteracting segregation are constrained by national policies about school choice and independent versus municipal schools, but also how local initiatives tend to focus on organizational dynamics rather than on social and pedagogical processes.

Descriptions of social movement factionalism are often based on the dichotomous conception of lawful moderates and violent radicals. In this article, we nuance this distinction by illustrating the complexity of radical flanks through an empirically grounded analysis of protest tactics, in which we ask under what conditions radical flanks are likely to use violent protest tactics. Exploring dominant explanations of political violence, the article shows the necessity of understanding the use of violent protest tactics as part of cognitive and relational processes. The use of violent tactics varies greatly across frames and protest issues, pointing to how different logics of protest are tied to different frames. Also, the use of violence is affected by the presence or absence of moderate allies; the likelihood of violence clearly decreases when radicals and moderates form coalitions when organising protests. The analysis is based on a protest event data set covering over 3,900 nonviolent and violent events by the Radical Left-Libertarian Movement in Sweden, 1997–2016. Notably, the results hold over this entire twenty-year period, suggesting that they are robust and provide a better explanation than historically contingent causes.

Work on preventing radicalization and violent extremism (PRVE) is beset with dilemmas, difficult considerations and pitfalls. Based on a synthesis of previous research and original data, this article conceptualizes and discusses three key dilemmas present in PRVE practice and policy: that of civil liberties versus security, that of too soft versus too hard measures, and that of intention versus outcome. The article illustrates how these dilemmas play out and are deliberated upon by PRVE practitioners and policymakers in Nordic countries. The exploration of these dilemmas and the different action pathways they involve can function as “sensitizing tools” to encourage reflexivity around the complexity and unintended consequences of PRVE. The dilemmas also reflect broader issues of societal and scholarly importance, as they make evident several critical ramifications of PRVE.

This chapter describes the development of radical left activism in Scandinavia in the post-war period, with a particular focus on the last four decades. During this period, the main tendency in radical left activism shifted from party-based Marxism-Leninism to network-based, direct-action activism based on libertarian socialist ideals. Combining secondary literature with original quantitative and qualitative data on the radical left-libertarian movements (RLLM) in Sweden and Denmark, this chapter shows how RLLM activism emerged, expanded, and ultimately declined between the early 1980s and late 2010s. While there are key differences between the countries in terms of timing and issue foci, the chapter emphasizes the similarities between the countries. Tracing the movements’ development through sequential phases, the chapter shows them shifting from direct-action networks that engaged in a variety of political issue—anti-fascism, anti-imperialism, feminism, animal rights, etc.—to more “conventional” networks of organizations and initiatives through which activists intervened in local politics and neighborhood and workplace conflicts. The same period also saw the RLLM become less disruptive and violent, in favor of tactical pragmatism and conventional forms of protest. The chapter explains these changes as a combination of four main processes: (1) movement-internal developments, (2) changes in the countercultural milieus surrounding the movement, (3) the political institutionalization of the movement’s main counterpart, the far right, and (4) new patterns of protest policing and state repression.