To Örebro University

Hur formas en inkluderande social samvaro i skolan? Och hur uppstår motsatsen; sociala miljöer präglade av misstro, intern segregation och kränkningar? Frågorna är viktiga för alla skolor, men ställs på sin spets vid försök till styrd skolintegration, där kommuner arbetar aktivt för att skapa en mer socioekonomiskt och etniskt blandad elevsammansättning.

Empiriskt fokus för denna artikel är ett kommunalt initiativ där elever flyttats från ett strukturellt missgynnat område till fyra andra skolor i en medelstor stad i Sverige. Med utgångspunkt i Axel Honneths teori om moraliska erkännanden analyseras de flyttade elevernas upplevelser av erkännanden och kränkningar och hur dessa påverkat deras förut-sättningar att bli en del av en ny gemenskap.

I artikeln fokuseras särskilt på hur förekomst av eller brist på omsorg, respekt och solidaritet påverkar elevers möjligheter att utveckla en positiv relation till sig själva och andra, något som spelar en avgörande betydelse för deras lärande och utveckling. Sammanfattningsvis presenteras en konceptualisering av olika former av erkännanden och kränkningar i skolans sociala samvaro och hur dessa kan komma till konkret uttryck.

The aim of this article is to shed light on teachers’ actions to counter racism expressed by their colleagues. Based on qualitative interviews with teachers in Swedish upper secondary schools, the article presents a narrative analysis of three teachers. The article highlights the complexity of what it means to be a colleague in anti-racist work and argues that this brings different risks and possibilities for White teachers and for teachers of colour. By relating the narratives to research on racism and teacher professionalism, the article contributes to a better understanding of the prevalence and character of racism expressed by colleagues, and points at the need for further research.

Snabbspåret är en arbetsmarknadsutbildning som har till uppgift att skapa förutsättningar för nyanlända att återetablera sig på svensk arbetsmarknad. I denna utvärdering fokuseras Snabbspåret för nyanlända lärare vid Örebro universitet, ett av de lärosäten som genomfört flest kursomgångar sedan starten 2016. Rapporten bygger på 40 intervjuer (33 deltagare och 7 personal vidSnabbspåret), kombinerat med analyser av intern dokumentation som utvärderingar, studie- och kursmaterial. Studien inriktar sig främst på deltagarnas upplevelser av tiden på Snabbspåret och vilken betydelse de anser att utbildningen har haft vid försök till återetablering på arbetsmarknaden.

Resultaten visar på de möjligheter Snabbspåret erbjuder, men också på de utmaningar deltagarna ställs inför. Kursen beskrivs ge en rik introduktion till svensk förskola och skola, där deltagarna får möjlighet att möta och reflektera över likheter och skillnader mellan erfarenheter av läraryrket i ursprungslandet och i Sverige. Samtidigt är vägen från avslutad utbildning till anställning som lärare fortfarande lång, kantad av såväl formella som relationella och individuella hinder. Extra allvarligt är hur mötet med den svenska skolan, både under utbildningens praktikperioder och efter kursens slut, riskerar att präglas av erfarenheter av exkluderande praktiker, där deltagarebeskriver upplevelser av utestängning och kränkande behandling.

This article focuses on the who of anti-racism education by examining who the teachers are that are doing anti-racist work and what experiences influenced them to counter racism in their education practices. Taking a pragmatic approach, I use data on racism and anti-racism in schools from interviews with 27 upper secondary school teachers in Sweden to capture notions of becoming. To that end, I present five types of experiences: 1) personal experiences of racism, 2) personal experiences of other forms of oppression, 3) political socialisation, 4) encounters with anti-racism in education, and 5) experiences of racism in the professional teaching context. This plurality of experiences offers different paths to becoming an anti-racist teacher and emphasises the need to situate questions of anti-racist education in the day-to-day struggle of teachers' lives.

In this article we develop a typology of anti-racist action in education. Using teachers' practices and experiences, we highlight six approaches on how teachers counter racism in their schools. Each approach entails a different set of actions and aims to address different manifestations of racism. They range from actions that seek to challenge structural racism (the emancipatory, norm-critical and intercultural perspectives), to approaches that engage individualized forms of racism (the relational, democratic and knowledge-focused perspectives). Our analysis makes the complexity of both racism and anti-racism visible. It provides an opportunity to navigate the various types of anti-racist actions, and make conscious decisions regarding what type should be used in relation to different manifestations of racism. The analysis is based on interviews with 27 high-school teachers working in the Swedish educational system.

The legal framing of national education systems has been subject to substantial change in the past decade, especially in Nordic countries. Earlier research has called for better understanding of the implications of these changes which, in turn, points to a need for conceptual development. With an emphasis on legal and education scholarly work, this article explores concepts for further research on juridification in relation to education. This is done through an abductive process of inquiry, in which interpretations of the concept of juridification developed in previous research are explored in relation to changes in Swedish education policy on the area of equal treatment. We distinguish conceptually between juridification of and in education and propose a conceptual framework based on six dimensions of juridification, contributing to a view of policy as both formally regulated and enacted by education actors at different levels. This conceptual framework opens up new directions for further research in different areas and contexts.

Skolsegregationens negativa konsekvenser har på senare år kommit alltmer i fokus. Den här rapporten har studerat Örebro kommuns arbete med integration och måluppfyllelse vid kommunens skolor, och då specifikt nedläggningen av högstadiet på Vivallaskolan och dess omorganisering till fyra anvisningsskolor i kommunen under 2017–2020.

Forskarna har följt arbetet på de fyra skolorna under två och ett halvt års tid och intervjuat 128 personer: elever, lärare, skolpersonal, skolledning, politiker och tjänstemän – tillsammans bildar de en väv av röster som beskriver från en rad olika perspektiv hur omorganiseringen av Vivallaskolan har uppfattats och vilka effekter det har fått på olika nivåer.

Rapporten visar på både möjligheter och utmaningar att lära av, och genom det kastar den ljus över vilka processer som har bidragit till minskad segregation, samt ökad integration och måluppfyllelse. I en förlängning kan kunskap om dessa processer komma att gynna alla elevers lärande och utveckling.

This essay elaborates on the notion of risk in relation to democratically challenging situations in education. This refers to situations in which liberal democratic values are potentially challenged, such as in teaching about controversial issues and in moments of expressions of hurtful speech, which can create in teachers an ambivalence for how to act. The essay takes an understanding of risk as holding a plurality, viewing risk as both undesirable and desirable, to be both reduced and embraced. By considering perspectives that implicitly relate to risk in various ways, this essay explores what can be made possible by embracing risk or its reduction in democratically challenging situations. These perspectives envisage tension between different approaches to risk and visualize how risk may be viewed both as possible moments of change and as possible moments of violence. The essay advances the argument that a one-sided approach to risk may thus pose a challenge to the struggle for democracy, arguing instead for a complex approach to risk. Making use of Jonna Bornemark’s work on the “paradox of action,” the essay proposes the viewing of risk as a paradox, spanning our world of action. The paradox formulates a mutual dependence, in which more is required of one side in one moment and more of the other in the next; neither can be neglected. The essay proposes an approach forteachers: “living the paradox of risk,” which is to act in the space between reducing risk and embracing risk in democratically challenging situations.

I detta kapitel diskuteras behovet av en breddad förståelse av rasism och antirasism i pedagogisk verksamhet. För att verka i enlighet med skolans uppdrag och ge barn och elever mer likvärdiga förutsättningar att lära och utvecklas, behöver personal utveckla förståelser och arbetssätt som kan uppfatta och möta både individuella och strukturella uttryck för rasism. I kapitlet betonas rasismens komplexitet, och hur de individorienterade arbetssätt som länge dominerat skolans arbete behöver kompletteras med mer strukturorienterade arbetssätt. Det innebär att också rikta ett kritiskt öga mot den egna verksamheten och att utmana mönster som även skolan kan vara en del av att skapa och återskapa.

This paper sheds light on how teachers act and reflect on their actions in response to expressions of racism among colleagues. The empirical data consists of qualitative interviews with 27 high school teachers in Sweden, but, in order to dig deeper into the experiences of teachers, this paper focuses on three teachers (Tove, Fatima and Hannah). The result points at a professional ambivalence on how to act, since there is no common ground among teachers for how to act when colleagues express racism. To act against racism comes at high costs and very much depends on each teacher’s previous experiences of life and work. Consequently, each teacher is provided a unique space and resource base for reflection and action.