To Örebro University

In this article, I present a study of the adjective hävlig in the Swedish language, how this word has been described in dialect lexicons and in historical dictionaries, the etymology, the meanings and the uses of the word. The meanings of hävlig can be divided into three main groups: 1. able, clever (about person and animal); 2. proud, self-important (about person and animal); and 3. a) good, fine (about thing). b) not good enough. The uses of hävlig in negative sentences receive special attention, especially those used to indicate that something, in fact, is not as good as it ought to be,”not hävlig”. From a semantic point of view, I discuss how hävlig has been used for describing various qualities and conditions, good as well as bad ones, in Swedish dialects, and how it still appears in the language today.

Bruket och förståelsen av ord och uttryck från våra landsbygdsdialekter har under de senaste årtiondena minskat avsevärt. Resultaten från mina dialektundersökningar om grundskoleelevers förtrogenhet med Bysockensmålet, utförda 1980, 1997 och 2010, vittnar om samma utveckling (Nilsson 1998, 2012 och 2013). Det material som utgjort grunden för dessa studier är ett urval av ett femtiotal excerpter från skönlitterär text, nämligen ”Bergsmanshistorier berättade för Carl Larsson i By” (Larsson i By, 1915). I mitt föredrag kommer jag att utgå från nämnda excerptsamling och fokusera på adjektiv. Syftet med studien är att söka svar på vilken betydelse som kan tillskrivas dessa ord och härvidlag berörs även etymologin. Vidare diskuteras huruvida uttrycken finns belagda i andra dialekter, om de fortfarande är levande i det faktiska språkbruket eller om de enbart betraktas som utdöende arkaismer.

Exempel på språkprov:

Särskilt hälsades Kammarbomärren, som var istadig och nu trotsade lissldrängens alla bemödanden med glatt igenkännande.

Ja, brännvinet hade nog också lite att säga till om, för såna där karar som han var, är alltid lite ovålnare att supa än andra.

Det gjorde bara prästen, patron och de andra, som lite hävligare var eller ville vara                                                                                                                                   

Litteratur

Larsson i By, Carl (1915). Bergsmanshistorier berättade för Carl Larsson i By. Svenska Andelsförlaget. Stockholm.

Nilsson, Gunvor (1998). Dialektord i barns språk. I: Proceedings of The Seventh Nordic Child Language Symposium. Oulu: Publications of the Department of Finnish, Saami and Logopedics, N:o 13, 110–114.

Nilsson, Gunvor (2012). Dialekten – ett språk i rörelse. Ett närstudium av Bysockensmålet. I: Språk i rörelse. VAKKI Publications N:o 1. Vaasa 2012. S 209–218.

Nilsson, Gunvor (2013). Dialekten i backspegeln. Bysockensmålet som kulturbärare då och nu. I: Svenskans beskrivning 32:2011. Karlstads universitet. S 213–221.

Att bruket av dialektala ord och uttryck minskat avsevärt, till förmån för mer standardiserade riksspråkliga varianter, under den senare delen av 1900-talet, kan ofta konstateras. Denna utvecklingstendens framkommer också tydligt i mina dialektundersökningar om grundskoleelevers förtrogenhet med hembygdsdialekten, utförda 1980, 1997 och 2010 (Nilsson 1998, 2012 och 2013). Materialet som legat till grund för dessa studier har utgjorts av ett femtiotal excerpter från skönlitterär text, nämligen ”Bergsmanshistorier berättade för Carl Larsson i By” (Larsson i By, 1915).

Ovan nämnda excerptsamling utgör också material för de ordstudier jag kommer att diskutera i mitt föredrag. Här fokuserar jag i huvudsak på adjektiv (ex. gökug [jökug], hävlig) och adjektiviskt använda substantiv (ex. lidlighet ), men även adverb (ex. kringt) uppmärksammas då de brukas i syfte att förmedla en värdering eller att åstadkomma en viss känsla eller stämning. Det jag i första hand söker svar på är vilken betydelse man kan tillskriva dessa ord och härvidlag är även etymologin intressant. Vidare diskuteras huruvida uttrycken finns belagda i andra dialekter, om de fortfarande påträffas i det faktiska språkbruket eller om de numera enbart betraktas som utdöende arkaismer.

Exempel på språkprov:

På hemvägen hade de roligt, ska jag säga, och Kul Gustav skröt och var gökug värre.

Husbonddrängen, som för sin högfärds skull kallades ”Hävlen”…

… så kom han att tänka på Ångermansbobönderna som var kända för sin lidlighet.

Han tänkte ju inte på det där så kringt. Det var bara när modren satte åt honom…

Litteratur

Larsson i By, Carl (1915). Bergsmanshistorier berättade för Carl Larsson i By. Svenska Andelsförlaget. Stockholm.

Nilsson, Gunvor (1998). Dialektord i barns språk. I: Proceedings of The Seventh Nordic Child Language Symposium. Oulu: Publications of the Department of Finnish, Saami and Logopedics, N:o 13, 110–114.

Nilsson, Gunvor (2012). Dialekten – ett språk i rörelse. Ett närstudium av Bysockensmålet. I: Språk i rörelse. VAKKI Publications N:o 1. Vaasa 2012. S 209–218.

Nilsson, Gunvor (2013). Dialekten i backspegeln. Bysockensmålet som kulturbärare då och nu. I: Svenskans beskrivning 32:2011. Karlstads universitet. S 213–221.

This paper investigates the dialect of the parish of By, which is in the south east of Dalecarlia (Dalarna). The investigation focuses on the vocabulary, and dialect word knowledge of the younger generation (school children about twelve years old). This article presents four identical dialect studies, the first one from 1980, the second and the third from the late nineties and the last from 2010. According to the results of these studies, the younger generation´s familiarity with dialect words has diminished considerably over the last thirty years. In 2010 only a few of the informants are familiar with the meaning of the dialect words. The investigation shows that this development (the decline of the dialect) ought to be seen from a sociolinguistic and demographic point of view, where we pay attention not only to contact between the generations but also to industrial mobility and increasing migration.

This article discusses discourse particles in Swedish, with a focus on advanced L2- speakers. The case study that is presented here is based on the Swedish spoken by an informant from Bosnia who has lived in Sweden for seventeen years. The analysis of his speech shows a remarkably frequent occurence of the Swedish word liksom. Within ten minutes of the speech there are no fewer than seventynine liksom. It is obvious that the informant uses liksom as a sort of pragmatic phrase. In this study, the aim is to describe the functions and meanings of the word liksom and to compare the use of the word between native speakers and L2-speakers. The discourse particle liksom is analyzed from syntactical, semantic and pragmatic points of view. Analyses of the speech shows that the principles the informant utilizes, when he uses liksom are, in many ways, of the same as those we can find among L1-speakers. The difference is the frequent occurence in L2 which may be due to that L2-speakers need more time for finding words and planning their speech.