To Örebro University

Summary: It is widely accepted that honor-based violence is a lived reality and a serious problem. However, honor-based violence is also a contested academic and political field, characterized by a polarized debate about whether or not the violence comprises stereotyping images of immigrants. This article asks how honor-based violence can be understood in light of this polarization, and what consequences it may have for clients and social workers. It is based on interview data with 235 adults with either professional (n = 199) or personal experiences (n = 36) of honor-based violence in Sweden. The data has been thematically coded and analyzed using the concepts of culturalization and intersectionality.

Findings: Honor-based violence is simultaneously a lived reality and teeming with stereotypes that are constructed by culturalizing images of nation, gender, age, religion, and sexuality. These stereotypes constitute forms of violence themselves and decrease clients’ trust in society and its institutions. Hence, the stereotypes become obstacles to social workers’ capacity to support those exposed to violence. At a general level, the stereotypes contribute to retaining the exposed in violence. In contrast, intersectional approaches to understanding honor-based violence have the potential to capture clients’ self-perceived and complex formulations of the causes of, and the character of, their situation, and thus increase the possibilities for adequate support.

Applications: The article's findings can support social workers’ understanding of the complexity of honor-based violence and strengthen their possibilities and capacities to develop antiracist and nonviolent communicative practices and, thus, acknowledge clients’ varying experiences and individual needs.

In contrast to much previous research on culture of honour, this article focuses on sons and contributes theoretically and empirically to an enhanced understanding of boys. The article explores two indicators of culture of honour based on the boys’ perceptions of their parents’ expectations: 1) restrictions of marriage: not allowed to freely choose future marriage partner and 2) expectations of chastity: expected to remain chaste until marriage. The analysis is based on a quantitative survey of 15-year-olds in metropolitan Sweden. While both indicators are found to identify boys with attitudes and experiences relatable to honour (ancestry from regions with culture of honour, more strongly religious parents with less social and economic resources, experiences of restrictions and violence), they differ from each other. Expectations of chastity identify boys with more religious parents, fewer restrictions, less violence, and associating sex with marriage, while restrictions regarding marriage identify boys with relatively less religious parents, more experiences of restrictions and violence. These differences are discussed as different ways of practicing culture of honour, where expectations of chastity stress age-hierarchical structures relatively more, and restrictions regarding marriage instead stress patriarchal structures more.

Child participation and agency are vital elements in child protection. Ensuring child participation can contribute to successful interventions. Social workers are often the central agents in ensuring that children participate in matters concerning them and that the best interest of the child principle is adhered to in these matters. The aim of this study is thus to understand if and how social work education in South Africa and Sweden teaches child participation in child protection work. We study curricula for social work programmes in three South African and two Swedish universities. Results indicate broad themes of similar content in curricula in both countries and both indicate gaps in terms of in-depth training in child protection, as well as children to a very low degree are regarded as agents. Students are not explicitly trained to encourage child participation. Further research can show whether and how such knowledge is developed in practice and how the social work programmes can prepare the students for such development. If social workers should be able to promote child participation, regard them as active agents and support them in developing resilience, they need to have that perspective in their fundamental training.

Vad har segregation, hedersnormer och hedersrelaterat våld med varandra att göra? Genom en analys av intervjuer med professionella inom offentlig verksamhet och i civilsamhället samt personer med egen erfarenhet av att växa upp i en hederskontext belyser vi segregationens betydelse för hedersnormer samt hedersrelaterat våld och förtryck på en rad fält. Fälten är socioekonomi, grannskap, kollektiv statslöshet, inkludering i det svenska välfärdssystemet, migrationsmönster, lokala och transnationella relationer samt bakgrund i stater med och utan offentlig välfärd. Studien visar att komplexa mönster av segregerande faktorer på dessa fält bidrar till att hedersnormer uppstår, upprätthålls och förändras och påverkar det hedersrelaterade våldets och förtrycket uttryck och omfattning. Mobilitet är segregationens motsats och därmed en mekanism som urholkar hedersnormer och minskar hedersrelaterat våld och förtryck. 

What do segregation, honour norms and honour-related violence have to do with each other? Through an analysis of interviews with professionals in public and civil society as well as people with their own experience of growing up in an honour context, we highlight the importance of segregation for honour norms as well as honor-based violence in a number of fields. The fields are socio-economy, neighbourhood, collective statelessness, inclusion in the Swedish welfare system, migration patterns, local and transnational relations and background in states with and without public welfare. The study shows that complex patterns of segregating factors involving these fields contribute to the emergence, maintenance and tranformation of honour-related violence and oppression. Mobility is the opposite of segregation and thus a mechanism that erodes honour norms and reduces honour-based violence. 

Örebro universitet har haft i uppdrag för Länsstyrelsen i Örebro län att undersöka behovet av särskilda stöd- och kunskapsresurser i det konkreta arbetet med hedersrelaterat våld och förtryck i kommunerna i Örebro län. Forskning visar att hedersrelaterat våld och förtryck är en allvarlig utsatthet med många olika uttryck. Omfattningen är oklar inom forskningen och beror på variationer i definitioner och vetenskapliga metoder. Vi ser en tendens till att begreppet blir allt lösare i konturerna i offentliga dokument. Därmed är hedersrelaterat våld och förtryck ett komplext kunskapsområde som bidrar till stereotyper som hindrar att utsatta får rätt hjälp vid rätt tidpunkt, med lämplig omfattning och varaktighet. Mot bakgrund av tidigare forskning samt 23 fokussamtal med 88 professionella ur olika yrkeskategorier och nyckelpersoner i civilsamhället i Örebro län framkommer att en särskild stöd- och kunskapsresurs bör etableras. Stöd- och kunskapsresursens arbete bör bygga på ett inkluderande och intersektionellt perspektiv och på demokratins grund. Det bör vara djupt och brett förankrat i nationell och internationell forskning och ha social hållbarhet som mål. Kunskapsresursen bör vidare bygga på en vetenskaplig grund, verka för en dynamisk kunskapsutveckling i hela länet samt för öppenhet och transparens i kommunikationen mellan lokala, regionala och nationella aktörer. Det övergripande målet för länets arbete med och mot hedersrelaterat våld och förtryck bör vara att verka för varje invånares rätt till frihet från våld och förtryck och frihet till jämlikt och jämställt deltagande i samhällslivet. Dessa friheter hör samman med varandra och förutsätter frihet från varje form för inneslutning och segregation, inom familjelivet, i grupper och i samhället för övrigt.

Örebro University has been commissioned by the Board of Örebro County to investigate the need for special support and knowledge resources in the concrete work with honour-based violence in the municipalities of Örebro County. Research shows that honour-based violence is a serious problem with many different expressions. The prevalence is unclear within the research and depends on variations in definitions and scientific methods. We see a tendency for the concept to become increasingly loose in the outlines of public documents. Thus, honour-based violence is a complex area of ​​knowledge that contributes to stereotypes that prevent victims from receiving the right help at the right time and with the appropriate scope and duration. Against the background of previous research and 23 focus interviews with 88 professionals from various occupational categories and key persons in civil society in Örebro County, it appears that a special support and knowledge resource should be established. The work of the support and knowledge resource should be based on an inclusive and intersectional perspective and on the foundation of democracy. It should be deeply and broadly rooted in national and international research and have social sustainability as a goal. The knowledge resource should also be based on a scientific basis, work for a dynamic development of knowledge throughout the county as well as openness and transparency in communication between local, regional, and national actors. The overall goal for the county's work with and against honour-based violence should be to work for every resident's right to freedom from violence and oppression as well as freedom to equal and equal participation in community life. These freedoms are related to each other and presuppose freedom from every form of confinement and segregation, within family life, in groups and in society in general.

The paper examines the prevalence and patterns of honour-based violence and oppression by documenting and analysing self-reported experiences among youth in contemporary metropolitan Sweden. The material is gathered via three surveys of 15-year-olds in metropolitan Sweden (N6002). The analysis draws on feminist intersectional violence studies and situates honour-based violence at the intersections of gender, ethnicity, and socioeconomic status. It develops the concepts of isolation and mobility within and between groups at family, community, and societal levels.

The paper finds higher levels of multiple forms of violence and control, including physical, psychological and sexual violence, among youth who live with honour norms. The prevalence of violence is higher with each of the forms of isolation explored in the paper.

The aim of the paper is to contribute to the expanding knowledge-base for reducing honour related violence (HRV), that has becomeincreasingly complicated, not to say corrupt, by ongoing neoliberalism and right-wing agendas.

HRV is a serious problem with complex roots, causes and sometimes deadly consequences. It is a contested academic and political fieldconstructed through various borders, boundaries, and intersections such as nation, ethnicity, gender, age, sexuality, religion, and migration.

The paper examines some of these borders, boundaries, and intersections by analysing the expressions, prevalence, and patterns of HRV in Sweden, a historically social democratic and femocratic welfare state, challenged by increasing social, economic, and political inequalities,and a mainstream discourse describing HRV as a distinctively dangerous form of violence linked to culture, religion, and migrants’ failure to‘assimilate’ to Nordic ideals of gender equality. As such, positionings on HRV have played and continue to play straight into the hands ofnationalist politics, racist agendas, and right-wing assimilationism.

In contrast, the paper draws on feminist and intersectional sociological theory, at the interface of honour, integration, migration, to develop theconcepts of isolation and mobility. It is based on a substantial qualitative and quantitative empirical material: focus groups and individual in-depth interviews with people with direct, personal experiences and indirect, professional experiences of HRV (n=259) and three surveysanswered by fifteen-year-olds in Swedish metropolitan areas (n=6002).

The paper shows first, how isolation and mobility reinforce or weakenhonour norms and violence, respectively

Migration och kvinnors utsatthet för våld i nära relationer belyser kvinnors generella sårbarhet för våld i nära relationer i anknytningsrelaterade migrationssituationer ur ett intersektionellt perspektiv.

Genom fyra kvinnors berättelser ser vi vilken betydelse faktorerna inneslutning och mobilitet har för våldsutsatthet i migrationens gränsland och hur kön, ålder, etniskt/och eller nationellt ursprung, språk, religion, sexualitet och migrationsstatus samspelar med samhällets lagstiftning och dess kapacitet att genom sina välfärdsinstitutioner erbjuda adekvat stöd och hjälp som de utsatta också har möjlighet att ta del av. 

This anthology contribution, Migration and women's vulnerability to intimate relationship violence, highlights general vulnerability to intimate relationship violence in attachment-related migration situations from an intersectional perspective.

Through four women's stories, we see the importance of two constitutional factors -  isolation and mobility - for exposure to violence in the borderlands of migration and how gender, age, ethnic/or national origin, language, religion, sexuality and migration status interact with society's legislation and its capacity to, through its welfare institutions, offer adequate support and assistance that the exposed also have the opportunity to take part in.

SAMMANFATTNING

IOP Mötesplats Vox 2018-2020 har kommit till för att identifiera och möta behoven i två bostadsområden i Örebro kommun, Varberga och Oxhagen, som tillsammans utgör stadsdelen Vox. Verksamhetens mål är att bidra till ökad jämlikhet och integration genom att stärka förutsättningarna för barn och unga att nå målen i skolan, för en attraktiv och trygg stadsdel, för utbildning, arbete och integration samt för möjligheten till meningsfull fritid. Örebro universitet har under 2020 åtagit sig att utvärdera verksamhetens måluppfyllelse på individ-, områdes- och samhällsnivå. Utvärderingen baseras på intervjuer, statistik och rapporter.

Mötesplatsens verksamhet var inledningsvis bred men utkristalliserades andra året i en rad mer stabila verksamheter som bidrar till måluppfyllelse. Vi ser detta som en naturlig utveckling som kan liknas vid att vaska guld: efter enträget arbete faller gruset undan och guldkornen framträder. De verksamheter som har bidragit till måluppfyllelse har som gemensam nämnare att de utformats med lyhördhet för deltagarnas behov och i tät samverkan med andra verksamheter. Fritidsbanken, Kul i Vox, Ungdomspoolen och Vox IF är några exempel. Dessa har ökat rörligheten mellan människor och platser vilket målen ytterst handlar om. Måluppfyllelse i skolan är en förutsättning för att barn och unga ska kunna röra sig mellan olika geografiska och sociala miljöer. Detsamma gäller vuxnas utbildning och arbete. I en attraktiv och trygg stadsdel kan människor röra sig fritt utan att begränsas av rädsla och hierarkier mellan människor och grupper i samhället, och en meningsfull fritid handlar om nya erfarenheter, relationer och förmågor som bidrar till rörlighet.

Mötesplats Vox har bland annat vitaliserat befintlig verksamhet genom Lovskolan, skapat Fritidsbanken, Kul i Vox och Ungdomspoolen varav några permanentats i kommunens regi samt den numera självständiga föreningen Vox IF vilket i högsta grad bidrar till ökad jämlikhet och integration i Vox-området. Deltagande i verksamheterna har haft positiv betydelse för  individer, men när vi undersöker förändring på områdes- och samhällsnivå ser vi att situationen i området försämrats avseende arbete, utbildning och integration. Det är ännu för tidigt att se effekten av satsningar på skolområdet, för det är först 2021-2022 som mätningar kan visa resultat av mötesplatsens insatser. Vi har dock konstaterat att de grundförutsättningar som formar ungas möjlighet till meningsfull fritid såsom föräldrars arbetslöshet, låg utbildningsnivå, fattigdom och trångboddhet, är samspelande faktorer som kan försämra ungas möjligheter till studier, organiserade fritidsaktiviteter, umgänge och återhämtning.

När det gäller målsättningen om en trygg och attraktiv stadsdel är det svårt att se någon entydig utveckling. Vi ser en överrepresentation av anmälningar som gäller vissa brott, men också en minskning som kan tyda på en nedåtgående trend vad gäller kriminalitet.

När vi beaktar ett axplock av data om socioekonomiska villkor framträder bilden av ett socialt utsatt område. De problem vi har pekat på beror inte på människors födelseland eller bakgrund i sig utan på den samlande summan av socioekonomiska faktorer såsom låg utbildningsnivå, svag ställning på arbetsmarknaden och bristande förankring i de offentliga trygghetssystemen. Dessa faktorer drabbar ju också människor med svensk bakgrund i utsatta områden. Samtidigt kan omständigheter kring migrationen tillsammans med hinder i etableringen i det nya hemlandet förstärka risken för social problematik och fattigdom när det gäller utrikes födda. Den goda sidan av saken är att konkreta livsomständigheter såsom utbildningsnivå, kunskap om socialförsäkringssystemet, boendeförhållanden och kontakter som gynnar etablering på arbetsmarknaden går att förändra till det bättre. De villkor vi har diskuterat är inte huggna i sten utan kan förbättras genom bland annat integrationspolitik, utbildningspolitik, arbetsmarknadspolitik och bostadspolitik och det finns stora behov av långsiktigt, relationsskapande arbete med både barn, unga och vuxna i Vox-området. Det handlar dels om socialt stöd som sådant, dels om att skapa tillit till socialtjänsten, skolan och andra myndigheter som ju tillsammans uppfattas som repressiva representanter för samhället; inte på grund av de boendes bakgrund och erfarenheter i hemländerna utan utifrån myndigheternas faktiska ageranden här och nu.

Samtliga offentliga och ideella aktörer i Vox-området känner till Mötesplats Vox arbete och åtskilliga har erfarenhet av samverkan med mötesplatsen. De ser positiva sidor av mötesplatsens engagemang i området, men det finns också förslag om utveckling av samverkan.

I det fortsatta arbetet är framför allt ökad samverkan mellan boende, skola, socialtjänst, föreningar och de verksamheter som ingår i Mötesplats Vox av vikt. Mötesplatsen har goda förutsättningar för att vara drivande i övergripande samverkan som handlar om att skapa långsiktiga relationer och generaliserad tillit bland boende i området; det vill säga att man kan göra något för någon utan att förvänta sig något tillbaka och litar på att den andre gör något för någon annan en annan gång. Generaliserad tillit är i kort och gott förutsättningen för en trygg stadsdel där människor med olika erfarenheter och livsprojekt litar på att också människor utanför den egna gruppen vill dem väl. En förutsättning för att lyckas med sådant arbete är att öka de boendes agens och delaktighet i det egna livet och i samhällsutvecklingen. I sådana sammanhang axlar alla samhällsaktörer i området ansvaret att motverka samhällets allmänna tendens att se de boende som potentiella brottslingar eller problemhärdar, vilket skapar motsatsen till tillit. Den insikten har tydligt uttalats inom flera av mötesplatsens verksamheter och fångas i det medarbetarcitat som utgör rapportens titel: ”Relationerna bestämmer tillhörigheten”.

Hedersrelaterat våld och förtryck inkluderar ett brett spektrum av psykiska, fysiska, sexuella och materiella begränsningar, kränkningar och våldshandlingar som syftar till att bevara eller återupprätta en familjs eller en släkts anseende i omgivningens ögon. Strikta könsnormer som reglerar människors möjligheter att forma sina liv är en bärande beståndsdel i alla heders-kontexter. Övertygelser om vilken typ av relationer, platser, uppgifter och roller som är lämpliga för flickor, pojkar, kvinnor och män i olika åldrar och samhällspositioner leder till begränsningar av framförallt flickors och kvinnors liv – inte minst deras möjligheter till utbildning och arbete utanför familjen.

Vi har analyserat 26 livsberättelser från kvinnor som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck med fokus på hur våldsutsattheten påverkar deras möjligheter till etablering i arbetslivet. Livsberättelserna kommer ur resultatet av datainsamlingen för Storstadskartläggningen, Heder och samhälle i Sverige tre storstäder Göteborg, Malmö och Stockholm 2017-2018. 

Resultatet av analysen visar för det första att hederskontextens könsbundna plikter och kyskhetsnormer begränsar flickors och kvinnors möjlighet till utbildning. Vissa av intervjudeltagarna har tillåtits studera på familjens villkor medan andra har hindrats helt och hållet. Många har haft svårt att fullfölja sina studier på grund av turbulens och ohälsa till följd av våldet. 

För det andra visas att utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck på kort och lång sikt gör det svårt att etablera sig i arbetslivet och samhället i stort. De intervjudeltagare som levt i strikta hederskontexter saknar i regel arbetslivserfarenhet under tonårstiden, liksom andra erfarenheter som är centrala för etablering i arbetslivet. Vissa av de kvinnor som anlänt till Sverige i vuxen ålder befinner sig långt från arbetsmarknaden på grund av att de har förhindrats lära sig svenska och ha kontakt med samhället utanför hederskontexten. Många av våra intervjudeltagare har levt och lever alltjämt i svåra omständigheter i och med en allvarlig hotbild, skyddad identitet, ständiga uppbrott och kvarvarande psykisk och fysisk ohälsa, vilket försämrar deras möjligheter att arbeta. 

En del av dessa omständigheter är gemensamma för våldsutsatta, oavsett om de utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck eller andra former av våld. Men några variationer är specifikt kopplade till hederskontextens grad av inneslutenhet respektive mobilitet. Ett tydligt mönster är att de intervjudeltagare vars föräldrar, eller andra närstående, har lyckats etablera sig på den svenska arbetsmarknaden så småningom själva utbildar sig och arbetar, om än med svårigheter och fördröjning. Huruvida föräldrarna etablerar sig och arbetar i Sverige verkar ha större betydelse än föräldrarnas utbildningsnivå och karriär i det före detta hemlandet. Det beror på att de föräldrar som arbetar i Sverige tar större del av det svenska samhället, och därmed lever i en högre grad av mobilitet och normförändring än de föräldrar som inte arbetar och har få kontakter med andra utanför den primära gruppen och på så vis lever i markant inneslutenhet där hedersnormerna förblir starka eller till och med förstärks efter migrationen. När föräldrar och andra familjemedlemmar arbetar ökar kontakten med det omgivande samhället samtidigt som deras sociala och ekonomiska beroende inom hederskontexten minskar: det leder till att hedersnormerna utmanas och försvagas. Sådan mobilitet leder till normförändring som förbättrar flickors och kvinnors möjlighet till utbildning och arbete utanför hederskontexten.

Ett annat mönster i materialet är att de intervjudeltagare som vuxit upp under etniskt och religiöst minoritetsskap, krig och förföljelse, låg utbildningsnivå och fattigdom får sämre förutsättningar för studier och arbete. Sådana omständigheter tvingar människor att sluta sig inåt för att säkra sin överlevnad och är en mylla för strikta hedersnormer som ju är tätt sammanlänkade med familjens försörjning. I familjer där den huvudsakliga försörjningen vilar på transnationella relationer, arbete i familjeföretag och bortgifte av döttrar inom hederskontexten betraktas den obligatoriska skolgången i Sverige som ett nödvändigt ont eftersom den äventyrar döttrarnas kyskhet. Detsamma gäller kvinnors arbete utanför familjen. Men så ser det inte ut inom alla hederskontexter. I välbärgade familjer med hög status kan flickors skolprestationer istället betraktas som ett mått på deras kyskhet; familjens anseende gynnas om döttrarna presterar oklanderligt i skolan och inom livets alla områden, eftersom det signalerar ett slags uppburen skötsamhet som passar in i bilden av den lyckade familjen. Hederskontextens heteronormativa genusordning handlar ju, som vi sett, om att vara man eller kvinna på rätt sätt beroende på ålder och samhällsposition. Flickor och kvinnor i högstatusfamiljer kan därför i vissa fall åtnjuta en relativ, villkorad frihet som bygger på att deras studier och arbete gynnar familjen.

Ett tredje och sista mönster har att göra med hedersnormernas föränderlighet. Flera av intervjudeltagarna berättar om konflikter inom hederskontexten – ibland föräldrarna emellan, andra gånger mellan föräldrarna och bröder som misshandlar sina systrar på eget bevåg, och åter andra mellan föräldrarna och den större släktgemenskapen. Några av konflikterna uppstår då unga män inskärper strikta hedersnormer som deras föräldrar inte känner igen i nya, grannskapsbaserade gemenskaper som uppstår till följd av segregation, diskriminering, ojämlik tillgång till välfärd och andra omständigheter som bidrar till inneslutning. Här ser vi hur socioekonomiska klyftor blir en grogrund för förstärkta hedersnormer. Andra konflikter uppstår då en person eller en familj anammar progressiva värderingar som går på tvärs med hedersnormerna. För att så ska ske behövs tillgång till tankegods som utmanar heders-kontexten, men framförallt möjlighet till försörjning, välfärd och sociala sammanhang som gör det möjligt att skapa ett meningsfullt liv utanför den och inne i ett samhälle som präglas av mångfald och demokrati. 

Hedersnormer är alltså inte fixa och färdiga en gång för alla; de förstärks eller försvagas beroende på människors levnadsvillkor, vars yttersta strukturella nivå kan sammanfattas som grader av inneslutenhet och mobilitet. 

Utbildning och arbete utanför hederskontextens snäva krets av familj och släkt kan erbjuda våldsutsatta kvinnor en väg till ett liv i trygghet och frihet.

Honour-based violence (HBV) includes a wide range of psychological, physical, sexual, and material limitations, violations and acts of violence aimed at preserving or restoring the reputation of a family in the eyes of those around them. Strict gender norms that regulate people's opportunities to shape their lives are a fundamental element in all honour contexts. Convictions about which relationships, places, tasks, and roles that are suitable for girls, boys, women and men of different ages and social positions, lead to limitations, especially for girls and women - not least their opportunities for education and work outside the family.

We have analyzed 26 life stories from women who have been subjected to HBV, focusing on how the exposure to violence affects their opportunities for establishment in working life. The life story data comes from Honour and Society, the Swedish Metropolitan Survey comprising the three major cities Gothenburg, Malmö, and Stockholm, 2017-2018.The overall results of the analysis show, firstly, that the gendered obligations and chastity norms of the honour context limit girls' and women's opportunities for education. Some of the interviewees have been allowed to study on family terms while others have been completely prevented. Many have had difficulty completing their studies due to turbulence and ill health because of the violence. Secondly, it is shown that exposure to HBV in the short and long term makes it difficult to establish oneself in working life and society at large. The interview participants who lived in strict honour contexts generally lack work experience during adolescence, as well as other experiences that are central to establishment in working life. Some of the women who arrived in Sweden in adulthood are far from the labor market because they have been prevented from learning Swedish and having contact with society outside the context of honour. Many of our interviewees have lived, and still live, in difficult circumstances due to a serious threat, protected identity, constant break-ups and persistent mental and physical illness, which impairs their ability to work.Some of these circumstances are common to those exposed to violence, regardless of whether they have been subjected to HBV or other forms of violence. But some variations are specifically linked to the degree of confinement and mobility of the honour context, respectively. 

Patterns. One pattern is that the interview participants whose parents, or other close relatives, have succeeded in establishing themselves in the Swedish labor market eventually educate themselves and work, albeit with difficulties and delays. Whether the parents establish themselves and work in Sweden seems to be more important than the parents' level of education and career in the former home country. This is because the parents who work in Sweden take a larger share of Swedish society, and thus live in a higher degree of mobility and norm change than the parents who do not work and have few contacts with others outside the primary group and thus reside in segregated groups where the honour norms remain strong or even have become strengthened by migration. When parents and other family members work, contact with the surrounding society increases while their social and economic dependence on the honour context decreases, which leads to the honour norms being challenged and weakened. Such mobility leads to a change in norms that improves girls' and women's opportunities for education and work outside the honour context.

A second pattern is that the interview participants who grew up in ethnic and religious minorities, experiencing war and persecution, low levels of education and poverty have poorer conditions for study and work. Such circumstances force people to join inwardly to ensure their survival and are a soil for strict honour norms which are closely linked to the family's livelihood. In families where the main livelihood rests on transnational relations, work in family businesses and marriages of daughters within the honour context, compulsory schooling in Sweden becomes a problem, as it endangers daughters’ chastity. The same applies to women's work outside the family. But this varies depending on the density of the  honour norms in various contexts. In affluent families with high status, girls' school performance can instead be seen as a measure of their chastity; the family's reputation is favored if the daughters perform impeccably in school and in all areas of life, as it signals a kind of uplifted caring that fits into the image of the successful family. The heteronormative gender order in the honour context is about being a true man or woman in accordance to age and social position. Girls and women in high-status families can therefore, in some cases, enjoy a relative, conditional freedom if their studies and work benefit the family.A third and final pattern has to do with the transformation of honour norms. Several of the interviewees talk about conflicts within the context of honour - sometimes between the parents, other times between the parents and brothers who abuse their sisters on their own initiative, and still others between the parents and the larger family community. Some of the conflicts arise when young men inculcate strict honour norms - that their parents do not recognize - in new, neighborhood-based communities arising due to segregation, discrimination, unequal access to welfare and other circumstances that contribute to exclusion. Here we see how socio-economic gaps become a breeding ground for strengthened honour norms. Other conflicts arise when a person or a family adopts progressive values ​​that go against the norms of honour. For this to happen, access to ideas that challenge the context of honour is needed, but above all that is needed is the opportunity for livelihood, welfare and social contexts that make it possible to create a meaningful life outside it the context and inside a society characterised by diversity and democracy. Thus, honour norms are not fixed and finished once and for all; they are strengthened or weakened depending on the living conditions of human beings, whose extreme structural level can be summarized as degrees of confinement and mobility. Education and work outside the honour circle's narrow circle of family and relatives can offer women who are exposed to HBV a path to a life of security and freedom.