To Örebro University

In this study, Chinese and Swedish employment officers’ assessments of physically impaired people and their ability to find jobs are compared. The study is qualitative, and data were collected through semi-structured interviews. The respondents were ten employment officers working full time. The results show that several employment officers in both contexts are skeptical that disabled people will be able to find work, and highlight similar obstacles to entering the labor market related to individual and societal conditions. The results show that, unlike Swedish employment officers, who highlight both types of obstacles, Chinese employment officers consider barriers related to the individual to be most important. The results also show that, compared to their Swedish colleagues, Chinese employment officers view gender and sex as more critical obstacles. The article argues that the results reveal different conceptions of disability and gender or sex that can be linked to the two contexts’ welfare models.

Denna rapport redovisar en utvärdering av Intensiv rehabiliterande insatssamordning (IRIS) utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt och uppnå effektiviseringar i verksamheten. Inriktningen på projektet är att följa upp, ompröva och se över behovet av tidigare beviljade insatser hos brukare med omfattande behov. Projektet har flera mål, där ett av dem utgör grunden för denna utvärdering: att implementera ett rehabiliterande förhållningsätt hos biståndshandläggare och uppnå effektiviseringar.

Som underlag för utvärderingen har intervjuer genomförts med sju personal och en brukare. I intervjuerna med personal framkommer att det inte finns någon gemensam definition på vad självständighet innebär på de olika gruppboendena. Avsaknad av en gemensam definition leder ibland till att personal arbetar med brukarna på olika sätt. En del försöker så långt möjligt få brukarna att själva utföra olika vardagssysslor, medan andra i högre grad utför vardagssyssloråt brukarna, mycket på grund av att det blir smidigare och arbetet görs snabbare.

Av personalens uttalanden framgår att brukarna har möjlighet till egna val när det gäller olika vardagssysslor, trots få alternativ att välja på. Vid städinsats får brukarna oftast välja mellan två tider då städning skall genomföras. Brukaren får däremot inte möjlighet att välja bort städningen. Av personalens uttalanden framgår att de är positiva till insatsen IRIS. Insatsen IRIS styrka är att det genomförs som ett samverkansprojekt där kommunens alla professioner samarbetar för att få en bild av brukarens behov. Personalen upplevde även IRIS som användbar insats med brukarna. IRIS blir ett stöd att få brukare mer självständiga, dvs. att klara av olika vardagssysslor själva. Av samtalen med personal framgår även att de flesta upplevde kontakten med kvalitetssamordnarna som positiv och givande. Det genomfördes även intervju med en brukare. Även brukaren upplevde insatsen IRIS som positiv. Brukaren upplevde en högre grad av självständighet med hjälp av insatsen IRIS. Med hjälp av insatsen IRIS klarar brukaren av att genomföra fler vardagssysslor själv.

Rapporten inleds med en kort bakgrund med syfte, en genomgång av tidigare forskning om personer med funktionsnedsättning, teoretisk referensram om normaliseringsprincipen, social inkludering, social exkludering och self-efficacy (tilltro till den egna förmågan) och ett metodavsnitt. Därefter följer en redovisning av resultatet, diskussion, och en slutsats med några förbättringsförslag.

Globally, there is limited research on how deaf and hard of hearing adults experience higher education and work. The purpose of the present study is to examine hard of hearing (HH) adults’ experiences of social interactions and social relationships in higher education, the workplace and leisure time. Data were obtained from semistructured interviews with 16 individuals (aged 24–31 years) from diverse cultural backgrounds (10 males and 6 females) with severe-to-profound hearing loss. Participants were selected based on previous expressed interest in participating in further studies after having been involved in an earlier study. The interviews were subjected to a qualitative thematic data analysis. According to the results, people with a hearing loss experience communication barrier in higher education, at work and in leisure time. These communication barriers lead to difficulties achieving social inclusion, and in some circumstances to social exclusion. Assistive technology (AT) and information and communication technologies (ICT) were important facilitators of moving from social exclusion towards social inclusion.

Background: Information and communication technology (ICT) increases participation in life activities, and young adults are frequent users. Young adults with intellectual disability (ID) do not use ICT as much as their peers, and little is known about how ICT is used by young adults with ID. This study describes the use of ICT from the perspective of young adults with mild to moderate ID in a municipal social care context.

Method: Semi-structured interviews were used to collect information from 11 young adults with mild-to-moderate ID living in residential care and analysed using a content analysis.

Results:ICT was used for family relationships, daily support, interactions based on interests and amusement, and as support for offline activities. Family members were important providers of support for ICT use.

Conclusion: Young adults with mild-to-moderate ID use ICT in their daily life. The social care context needs to be further investigated due to its influence on the young adults' access to ICT and need of support.

Background: Information and communication technology (ICT) has increased in importance and facilitates participation in several life areas throughout society. However, young adults with mild to moderate intellectual disability make less use ICT than the general population. Disability services staff play a central role in supporting and enabling service users in daily life, and their perceptions of ICT are important to their role in service provision.

Aim: To describe staff perceptions of the role of ICT and how it affects daily life in young adults with mild to moderate intellectual disability living in residential homes.

Method: Focus group interviews and individual interviews were conducted with staff working in residential homes in which young adults with mild to moderate intellectual disability live. All materials were transcribed verbatim and analysed using latent content analysis.

Findings: Staff perceived ICT and, more specifically, the Internet as being supportive of both daily life and social relationships of these young adults, but they also viewed ICT as posing social risks. Perceptions of and support for ICT were related to staff perceptions about what is appropriate and manageable in relation to an individual resident’s functioning level. Staff members also considered the views of parents about appropriate content when providing support.

Discussion: Staff in residential homes for young adults with mild to moderate intellectual disability use their implicit moral judgement about the use of ICT by residents. Their enablement of and support for ICT are not primarily based on the service user’s wishes or interests. This finding implies a risk that the organization of a conflict-free service provision is a higher priority than service users’ participation in social life.

Rapporten presenterar resultaten från en utvärdering av det våldsförebyggande programmet Viktig intressant person (VIP). VIP är ett strukturerat målgruppsanpassat utbildningsprogram med pedagogiska inriktning som bedrivits i Eskilstuna kommun sedan 2014. Insatsen utgör en arbetsmetod som har utvecklats för att hjälpa personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Målgruppen för insatsen kvinnor och män som har insatser med stöd av Socialtjänstlagen (SoL) eller Lagen om stöd och service (LSS). Syftet med VIP-insatsen är att minska våldsutsattheten för denna grupp genom att ge dem det stöd de behöver och har rätt till.Utvärderingens övergripande syfte kan konkretiseras i tre delar. Del ett att undersöka; giltigheten i VIP-programmet, det vill säga insatsens programteori. Del två att undersöka hur insatsen genomförts, det vill säga programtroheten i insatsen. Del tre att utvärdera programmets resultat, det vill säga om deltagande i VIP leder till positiv förändring avseende psykisk hälsa, utsatthet för våld och Känsla av sammanhang (KASAM).Utvärderingen har genomförts under perioden hösten 2016 till våren 2018 genom en kombination av olika utvärderingssteg. Det första steget utgörs av ett programteoretiskt arbete och en forskningsöversikt. Fokus i forskningsöversikten har varit på vilka våldspreventiva insatser som finns för gruppen samt vilken förändringspotential dessa har. Det andra steget består i att studera insatsen programtrohet. Det tredje steget har sökt fånga den förändring som sker för brukarna före (T1) och efter (T2) insatsens genomförande. Detta har skett genom att med hjälp av skattningsskalor göra mätningar av KASAM, psykisk hälsa och utsatthet för våld- och konflikter. Utöver detta har även semistrukturerade kvalitativa intervjuer kring upplevda förändringar i relation till de nämnda områdena genomförts med brukarna.Utvärderingens empiriska underlag utgörs av skattningar och intervjuer före- och efter insatsen med totalt 26 brukare, två intervjuer med skaparna av programmet, sex intervjuer med VIP-ledare samt material hämtade från tre forskningsseminarier som genomförts med VIP-ledare, styrgruppen för VIP samt andra intressenter.Det empiriska underlaget för utvärderingen är relativt begränsat för att i alla avseenden, kunna säkerställa förändringar som sker hos brukarna. När det gäller KASAM visar resultatet emellertid att det sker signifikanta förändringar till det bättre för brukarna. Resultaten är inte lika tydliga när det gäller deltagarnas psykiska hälsa. När det gäller detta område är emellertid ett viktigt resultat att för de deltagare som innan insatsen hade måttlig till hög3grad av psykisk ohälsa så minskade denna efter insatsen. Förändringar i relation till våld och konflikter visar en likande tendens som psykisk hälsa. Även i detta hänseende sker en positiv förändring. Resultatet bygger på ett begränsat antal brukare vilket gör att de förändringar som sker i relation till psykisk ohälsa samt våld och konflikter inte går att säkerställa statistiskt. Det tydligaste tecknet på att det skett en positiv förändring för brukarna erhålls när resultaten från samtliga tre undersökta områden (KASAM, psykisk hälsa samt våld- och konflikter) summeras. Resultatet visar då att samtliga brukare fått en positiv utveckling på minst ett av de nämnda områdena och att merparten av deltagarna fått en positiv förändring på flera av dem. Det finns också brukare som visar en negativ utveckling över tid. Exempelvis uppger några av brukarna att den psykiska ohälsan ökat över tid. Det finns flera olika förklaringar till att det sker en negativ utveckling för några brukare över tid men det mesta pekar på att detta inte kan hänvisas till insatsen.Utvärderingen belyser vidare insatsen programteoretiska antaganden. När det gäller dessa dras slutsatsen att programmet har en rimlig logiskt-teoretisk utgångspunkt som följs genom hela dess genomförande. I förhållande till programteorin identifieras emellertid även behovet av att ytterligare tydliggöra insatsen teoretiska antagande. Programtroheten i programtroheten belyses också i utvärderingen. Resultatet av detta arbete tyder på en hög grad av följsamhet, det vill säga att andel centrala behandlingsmoment (kärnkomponenter) som genomförs med skicklighet och noggrannhet. Denna slutsats gäller för merparten av de totalt 12 lektionerna. Några lektioner visar på lägre grad av följsamhet. För dessa utbildningstillfällen finns det således möjlighet att ytterligare förbättra följsamheten.Den sammantagna bedömningen av utvärderingen är att våldspreventionsprogrammet VIP skapat en positiv utveckling för deltagarna. Förutom att insatsen visar att Känslan av sammanganhang ökat signifikant vittnar flertalet brukare om både kunskapsmässig, attitydmässiga och beteendemässiga förändringar som ett direkt resultat av insatsen. I det fall det sker en negativ utveckling för brukarna är det möjligt att hänvisa detta till insatsen.Samtidigt som detta sägs kan det emellertid konstateras att det föreligger ett behov av fortsatt kunskapsutveckling, genom systematisk uppföljning och utvärdering av VIP-insatsen.

This study examines the question of which school environment - special or mainstream school - is more favourable for deaf and hard-of-hearing students in Sweden, when it comes to their well-being, and their social and academic inclusion. The aim is threefold: first to compare the well-being of adolescents who are deaf or hard-of-hearing, who are deaf or hard-of-hearing and have additional disabilities, and who have no disabilities; second to compare the adolescents from the two deaf and hard-of-hearing groups and their experiences of inclusion and exclusion in school; and third to ascertain if any gender differences exist between the two groups of deaf and hard-of-hearing students concerning their experiences of inclusion and exclusion. A total of 7865 adolescents (13-18 years of age) answered a total survey about the life and health of young people in a county in Sweden. The results show that both boys and girls in the hard-of-hearing groups rated their well-being lower and were less satisfied with their lives than pupils without disabilities. They also show that the hard-of-hearing boys and girls attending special school were more satisfied with their lives and to a greater extent felt included both socially and academically than students in mainstream school.

This article concerns employment officers' assessments of persons with physical disabilities. The aim was to investigate the assessments made by employment officers of the motivation and ability to obtain, keep, and successfully perform a job, when young women and men, of Swedish and foreign country of birth, seek employment. The study is qualitative and data were collected via interviews supported by the vignette method. The respondents were eight employment officers working in employment offices in a large and a medium-sized municipality in Sweden. The results show that the employment officers assess the job seekers born in a foreign country (Iran) as less motivated to find a job and less motivated to work compared to those born in Sweden. The results also show that the applicants born in a foreign country are recommended to seek less-qualified jobs, and that women born in Sweden are recommended for more professional assistance and support to further education than other applicants. The study reveals the existence of negative ethnic discrimination in employment officers' assessments of employment prospects for persons with physical disabilities and indicates that improvements may be needed in the officers' understanding of how unconscious stereotypical expectations concerning disabilities, gender and ethnicity can affect their assessments and decisions. It is suggested that careful consideration should be given to whether pedagogic models that have been used in other contexts, for instance education, could be used as a complement in the management of cases in order to detect biases in assessments.

This article reports on the results of a pilot study exploring whether and how the meal situations of persons with intellectual disabilities (PWIDs) in need of help and support during meal situations were affected by an eating aid. This article also analyzes how PWIDs and their assistants perceived their experiences of using an eating aid during meal situations. Data for the study were collected in interviews with PWIDs and their assistants. The results are presented in five themes: independence in the meal situation, motivation to use the eating aid, functions of the eating aid, social aspects of using the eating aid, and design corresponding to intellectual disability. The eating aid’s function, user-friendliness, and the assistants’ attitudes appear to be crucial for using the eating aid. Another important aspect is the introductory and training phase, which must be fundamentally adapted to suit the PWIDs ability to learn and understand. When these aspects are controlled, the eating aid can be a tool for increased independence during meal situations for PWIDs who are unable to move their arms or hands.