Andelen tvångsinsatser inom socialtjänsten gentemot barn och unga med utomeuropeisk bakgrund är större jämfört med barn och unga med svensk bakgrund. Vår tids etniska, kulturella och religiösa mångfald ställer krav på att det sociala arbetet inom socialtjänsten utvecklas så att det fungerar på ett jämlikt och rättvist sätt, men ojämlikhetens mönster tyder på att såväl samhället i sin helhet som socialtjänsten har svårt att hantera mångfald. Ordet mångfald relaterar här till skillnader avseende människors resurser, normer och behov. Tvång får bara tillgripas när varje möjlighet för lösningar i frivillighet och samförstånd har uttömts, men det kräver djupgående kommunikation mellan socialarbetare och klienter på ett sätt som styrningen av socialtjänsten inte tillåter. I samma takt som samhällets mångfald har ökat har den tid socialarbetare använder på direkt kommunikation med klienter minskat. I artikeln presenteras ett utkast till en teori om intersektionellt medveten diskursetik. Teorin skisserar vilka kriterier som uppfylls när kommunikation fungerar och belyser vikten av medvetenhet om aktörernas identiteter och kategoriseringar.