oru.sePublikationer
Ändra sökning
RefereraExporteraLänk till posten
Permanent länk

Direktlänk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Säkerhetsrådet, väpnat angrepp och utvecklingen av folkrätten
Örebro universitet, Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap.
2008 (Svenska)Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats
Abstract [sv]

Sammanfattning

Mycket har sagts och skrivits om terroristdådet den 11 september 2001, men få synes ha utrett effekten av resolution 1368 eller dess roll i en eventuell utveckling av efterföljande praxis till väpnat angrepp i artikel 51 i FN-stadgan, under förutsättning att en efterföljande praxis existerar. Inga stater synes ha protesterat mot säkerhetsrådets sammankoppling mellan självförsvarsrätten och terroristangrepp i resolution 1368, trots att väpnat angrepp i artikel 51 med korresponderande praxis inte tidigare har ansetts innesluta terroristattacker.

När Förenta Nationerna (FN) bildades ansågs självförsvarsrätten kunna användas mot ett väpnat angrepp mellan stater. Det finns olika skolor om huruvida FN-stadgan subsumerade sedvanerätten eller om det finns en sedvanerätt som går parallellt med FN-stadgan. Enligt en av skolorna existerar det en efterföljande praxis till bland annat artikel 51 i stadgan. Under förutsättning av att efterföljande praxis existerar, är det övergripande syftet med uppsatsen att undersöka om säkerhetsrådet är en ny möjlig lagstiftare till efterföljande praxis.

En av frågorna som uppstår är hur staternas tystnad bör tolkas. Principen om staters likställdhet torde begränsa att staterna blir bundna utan sitt medgivande, varför staternas tystnad inte synes kunna tolkas som samtycke. Det torde krävas aktiv praxis för att bilda statspraxis.

Medlemsstaterna protesterade inte mot säkerhetsrådets hänvisning till självförsvarsrätten i resolution 1368, men de erkände inte heller terroristattacken den 11 september som ett väpnat angrepp. Det kan diskuteras om det kan ha berott på att staterna dels ville undvika att erkänna säkerhetsrådet som lagstiftare till en eventuell efterföljande praxis, dels inte ville legalisera terroristdåd som väpnat angrepp. Staterna synes dock ha varit mycket angelägna om att komma till rätta med internationell terrorism. Det har förts diskussioner om att en legalisering av terroristdåd som väpnat angrepp skulle kunna bli ett mycket farligt vapen om det missbrukas och att självförsvarsrätten skulle kunna åberopas även mot små terroristattacker.

Även om efterföljande praxis existerar och slutsatsen kunde dras att säkerhetsrådet inte torde kunna utveckla efterföljande praxis synes inget ändå kunna hindra rådet, eftersom det internationella systemet inte tillåter en översyn av säkerhetsrådets beslut. Det har diskuterats att ett sådant förfarande endast torde binda staterna om rådet har staterna med sig, eftersom det inte är resolutionen i sig som förändrar efterföljande praxis, utan staterna med sin statspraxis.

I praktiken är det svårt att bortse från att USA är en mycket stark maktfaktor att räkna med och att USA tillsammans med de fem permanenta staterna i säkerhetsrådet besitter den största militära makten i världen och att resten av världens stater är medvetna om detta. Det går därför inte att helt utesluta att staterna möjligtvis känner sig underordnade säkerhetsrådets resolutioner och att detta skulle vara anledningen till staternas tystnad. Den slutgiltiga slutsatsen om säkerhetsrådet kan anses utgöra en ny lagstiftare av en efterföljande praxis, under förutsättning att den finns, kan inte besvaras med ett enkelt ja eller nej, utan svaret måste bli att det ligger dolt i skärningspunkten mellan juridik och politik.

Ort, förlag, år, upplaga, sidor
2008. , s. 32
Nyckelord [sv]
Väpnat angrepp, säkerhetsrådet
Nationell ämneskategori
Juridik och samhälle
Identifikatorer
URN: urn:nbn:se:oru:diva-2639ISRN: ORU-BSR/RÄT-C--08/0079--SEOAI: oai:DiVA.org:oru-2639DiVA, id: diva2:136506
Uppsök
samhälle/juridik
Handledare
Examinatorer
Tillgänglig från: 2008-11-18 Skapad: 2008-11-18 Senast uppdaterad: 2017-10-18

Open Access i DiVA

Fulltext saknas i DiVA

Av organisationen
Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap
Juridik och samhälle

Sök vidare utanför DiVA

GoogleGoogle Scholar

urn-nbn

Altmetricpoäng

urn-nbn
Totalt: 597 träffar
RefereraExporteraLänk till posten
Permanent länk

Direktlänk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf