Ända sedan antiken har man i de västerländska skolorna övat sin framställningsförmåga med hjälp av en serie retoriska övningar kallade progymnasmata. I dessa "förövningar" fick eleverna lära sig att återberätta fabler, förlänga och förkorta berättelser, berätta roliga historier, finna tesen i en text och utlägga dess betydelse. De övade sig i att argumentera för och emot, prisa och smäda, göra livfulla beskrivningar och att karaktärisera personer genom inlevelse i olika roller.
Övningarna har haft ett mycket stort inflytande genom att de lärde eleverna att uttrycka sig inom etablerade genrer och gav dem kunskap om de grundläggande retoriska konventionerna, vilka åtminstone fram till romantiken styrde all skriftlig och muntlig framställning.
Afthonios, retoriklärare i Antiochia på 300-talet e.Kr, skrev den mest spridda versionen av progymnasmata. Hans betydelse för utbildningsväsendet kan knappast överskattas. Ett epigram sammanfattar: "Vill du bli vän med retoriken, lär av Afthonios praktiken". För första gången har här Afthonios' grekiska text översatts till svenska och försetts med inledning och kommentar av docent Anders Eriksson.