I dagsläget är det för svårt att utkräva ansvar och få ersättning för en kränkning förövad på internet. Det är också för avancerat för den utsatte att ensam föra enskilt åtal med tanke på den utredning som fordras. En lagändring är dock inte aktuell efter den lagändring som träder i kraft 1 juli 2014. Lagändringen kommer att ta bort kravet på särskilda skäl för åtal och effekterna av lagändringen behöver prövas och utvärderas innan något annat beslut tas.
Skyddet är inte tillräckligt för att möta den enskildes intresse att få upprättelse när denne utsatts för näthat, de befintliga lagarna behöver tillämpas oftare. Problemet ligger dock inte på lagstiftningens sida, det har uppstått i och med att internet i många avseenden är anonymt. Anonymiteten leder till att den enskilde endast sällan vet vem de skall rikta talan mot vilket i många fall gör möjligheten till enskilt åtal helt verkningslös för den utsatte.
Uppmärksamhet bör riktas mot systemoperatörer och prejudikat behövs på området. Det bör utforskas hur långt ansvaret för den som tillhandahåller en internettjänst sträcker sig. Prejudikat i allmänhet kommer bli vägledande, och vägledning är vad rättsväsendet behöver för att stävja näthatet.
Befintlig lagstiftning är tillräcklig. Polis- och åklagarmyndigheten har de resurser och den befogenhet som krävs för att dra näthatare inför rätta och efter lagändringen 1 juli 2014 handlar det alltså inte om att ny lagstiftning behövs, utan att de befintliga lagarna faktiskt tillämpas.