I denna text identifierar och diskuterar jag några av de utmaningar som kan förknippas med etnografisk forskning. Ambitionen med texten är att utveckla mina subjektiva erfarenheter till mer allmännyttiga lärdomar och därmed röra mig från det specifika till det generella. Läsaren introduceras först kort till den studie som kapitlet bygger på. Därefter följer en etnografisk berättelse och utifrån denna lyfts ett antal utmärkande drag och utmaningar med etnografiskt fältarbete, som på olika sätt kan utmana – och utmatta – forskaren. De teman som är centrala i texten är i) problemet med ”opportunistic sampling”; ii) beroendet av nyckelpersoner eller nyckelrespondenter, det vill säga personer som visar sig särskilt värdefulla för att lotsa en vidare till nya sammanhang och introducera nya kontakter (Atkins & Hammersley, 2007); iii) forskningspersonernas drivkraft och vilja att delta; iv) att härbärgera och balansera i samtalen.
Texten bygger på erfarenheter gjorda i mitt avhandlingsprojekt, i vilket jag studerar hur konflikterna i Syrien och Irak får återverkningar i svenska lokalsamhällen. De konflikter som avses är de som kan sägas ha utbrutit i samband med den arabiska våren, även om de har sina rötter längre bak i tiden. Fältarbetet genomfördes huvudsakligen under 2016, samt delar av 2017.