Under efterkrigstiden har den svenska ekonomin genomgått en betydande strukturomvandling. Den har bidragit till en ansenlig tillväxt i BNP per capita, men har också inneburit kostnader för de individer som på grund av dessa omställningar har blivit av med sina jobb. I denna artikel beskrivs den strukturomvandling som skett framför allt sedan 1990-talet och vilka kostnader den har inneburit på individnivå. Slutligen diskuteras om det omställningssystem som finns för att hantera dessa är ändamålsenligt.