Det senaste seklet har den antirasistiska rörelsen engagerat tiotusentals människor mot uttryck för rasism. Problembilderna har varit många: nazisters hat och våld, radikalnationalistisk politik, rasistiska kränkningar i vardagen och missgynnande av etniska minoriteter och flyktingar.
Samtidigt som rörelsen samlat breda folklager har den också varit om gärdad av kontroverser. Få andra rörelser har haft en så tydlig och våldsam motpart, vilket har höjt konfliktnivån och aktualiserat frågan om våldets roll i sociala rörelser. Delar av rörelsen har också alltid förstått rasismen som strukturell, vilket satt i fråga både den institutionaliserade politiken och efterkrigstidens självbild av Sverige som ett land fritt från rasism.