I denna artikel analyseras tre elevers språk under åren f-3, en med enspråkigt svensk bakgrund och två med flerspråkig bakgrund. Materialet består av inspelade intervjuer och skrivna texter insamlade under en etnografiskt inriktad klassrumsstudie. Analysen är inriktad på textuell kompetens, det vill säga förmåga att föra ordet en längre stund och att uttrycka längre tankar och är genomförd med performansanalys som bas.
Analysen visar att de två andraspråkselevernas språkliga nivå i svenska är mycket låg i slutet av år tre, i både tal och skrift. En trolig anledning till den låga skriftspråkliga kompetensen antas vara att undervisningen har skett på ett språk som eleverna inte behärskar i tillräckligt hög grad. Samtidigt kan den svaga skriftspråkskompetensen ha bidragit till den låga kompetensen även i talspråket. Genom att dessa elever har varit hänvisade till talet för sin språkutveckling, och detta har givit eleverna få tillfällen till att möta och själva producera längre tal, har inflöde och utflöde av sådant språk varit litet. Det visar att språkutvecklande arbetssätt som även innefattar talet, är av avgörande betydelse för elever som är sena i sin skriftspråksutveckling. Detta gäller särskilt andraspråkselever men även andra elever som inte möter det kunskapsrelaterade språket utanför skolan.