I kapitlet introduceras den sociosemiotiska etnografin som teori och metod genom analyser av olika typer av artefakter: bord från Ikea och texter och andra artefakter som yngre barn använder hemma och i skolan. Artefakternas betydelsepotentialer betraktas dels som teoretiska, dels som aktualiserade. De förra har att göra med de mer systematiska och designrelaterade betydelserna och de senare med de betydelser som verkliga användare av artefakterna väljer att aktualisera i olika situationer. Denna distinktion har metodologiska implikationer för den sociosemiotiska etnografin: både design och användning av artefakterna måste analyseras, även om tyngdpunkten kan ligga på det ena eller det andra. I kapitlet diskuteras hur Ikea-bordsstudien främst är designorienterad samtidigt som den också tar in användning av borden och hur de placeras i verkliga hem. Studien av barnens artefakter och texter tar främst upp användning i olika kontexter, men deras design analyseras också.
Resultaten visar hur Ikea-bord har utvecklade teoretiska betydelsepotentialer, främst när det gäller interpersonella betydelser och sådana som har att göra med exponering av andra artefakter. Analysen visar också hur användare av borden kan välja att lyfta fram eller tona ned dessa betydelsepotentialer. Beträffande barnens texter och artefakter så visar kapitlet bl.a. att intressen och diskurser från hemmet kan kopplas till skoldiskurser genom att artefakterna och texterna flyttas från den ena kontexten till den andra, inte minst med hjälp av datorer. Detta kan ha positiva effekter för barnens utvecklande av multimodal literacy.