Introduktion: Flertalet studier har visat att styrka, spänst och acceleration har ett betydelsefullt samband med agilityförmågan som är förmågan att utföra riktningsförändringar effektivt utan att förlora kontrollen av kroppen hos aktiva idrottare i olika sporter. Dock har motsägande forskning visat att styrka och acceleration inte har något starkt samband med agility vilket orsakar ett problemområde där en del oklarheter existerar. Syfte: Studiens syfte är att se om det finns ett samband med agility och de olika fysiska kapaciteterna acceleration, styrka och spänst samt hur mycket av agilityprestationen som kan förklaras av dessa parametrar hos manliga ungdomar i övre tonåren som är aktiva innebandyspelare.
Metod: Agilityn mättes genom att testdeltagarna utförde ett 4x5 meter zig-zag test med tre riktningsförändringar på 100 grader vardera. De fysiska kapaciteter som mättes var accelerationsförmåga, spänst samt styrka i ben och bål. Accelerationen mättes i tid genom ett 10 meter sprinttest, spänsten mättes genom ett vertikalt Counter Movement Jump (CMJ) samt ett horisontellt stillastående längdhopp. Styrkan mättes på bål samt de nedre extremiteterna vilket gjordes med Core Muscle Strength and Stability Test respektive ett Max Repetition test (1RM) i knäböj. Alla testresultaten analyserades med Shapiro-Wilk Test för att se om data var normalfördelad. Förhållandet mellan agility och respektive fysisk kapacitet analyserades med Pearsons korrelationsanalys (r). Undantaget var bålstyrka som analyserades med Spearman rangkorrelationsanalys (r) eftersom det inte var normalfördelat. Signifikansnivån var satt på p < 0,05 för alla variabler. Även en linjär regressionsanalys användes för att förklara hur mycket de signifikanta utfallen står för agilityförmågan.
Resultat: Det fanns ett signifikant samband mellan zig-zag agility test och 10-meter sprint (r = 0,69) samt mellan zig-zag agility test och horisontella hopp (r = -0,51). Resterande tester gav inget signifikant samband med zig-zag agility testet, vertikala hopp (r = -0,06), bålstyrketest (r = 0,089), knäböj (r = 0,056) och knäböj/kroppsvikt (r = 0,31). Den linjära regressionsanalysen gjordes på de signifikanta fysiska kapaciteterna acceleration och horisontell spänst. Dessa förklarade tillsammans 55 % (r2 = 0,553) av agilityförmågan.
Slutsats: Horisontell spänst och acceleration är betydelsefull för agilityförmågan medan styrka och vertikal spänst inte är det för manliga unga innebandyspelare. Det kan dock finnas annan användbarhet för styrka inom innebandy utom agilityförmågan och bör därefter vara integrerat i ett träningsprogram för innebandyspelare och inte bli uteslutet helt.
2017.