Den ursprungliga frågeställningen ämnade att granska hur Refn på ett teknisktestetiskt sätt skildrar drömska aspekter, vilket i sin tur skulle tydligöra hur en drömsk stämning kan skapas med filmform. Tillvägagångssättet att granska filmerna ur ett formalistiskt perspektiv har bidragit till att lättare få en förståelse över hur de olika filmiska metoderna har används för att skapa en förhöjd och drömlik verklighet. Jag har i analyserna av Refns filmer lyft fram hur han skildrar drömska fenomen på diverse sätt, som är grundat utifrån de olika vanliga drömfenomenen som togs upp i teoridelen. De olika estetiska metoderna har sedan jämförts under diskussionen för att ytterligare svara på de frågor jag tog upp i syftet. Resultatet utifrån analyserna och diskussionen visar på att Refns främsta tillvägagångssätt för att skapa en förhöjd verklighet är genom att förstärka karaktärernas känslospår. Han gör detta genom att låta estetiska aspekter som bland annat bild, rörelser, klippning, ljus och musik reflektera samt förhöja karaktärernas sinnesbilder. Det är i sin tur denna visuella och auditiva känsloladdning som ofta skapar den drömlika stämningen. Drömska tidsförskjutningar kan alltså skapas genom användandet av olika filmiska metoder. Här använder Refn främst upplösningsbilder vilket redan var något surrealisterna på 20-talet ansåg var drömlika. Refn använder upplösningar oftast för att låta det känslomässiga spåret leda berättelserna. Då Refn undviker traditionella konventioner för att förmedla filmernas berättelser som dialog och narrativstruktur, så driver istället karaktärernas känslor berättelserna vidare genom outsagda tidshopp. Det här sker även i hur karaktärerna förhåller sig i deras miljöer då miljöerna ofta sveper in och ut ur varandra. När han inte utför detta med upplösningar så intar musiken istället samma roll för att föra känslor från en scen till en annan. Avsaknaden av förklaringar för karaktärernas handlingar, eller vad de planerar att göra, bidrar även till det känslosamma spåret. Detta bidrar även till den oförutsägbara stämningen av drömmar. Känslor blir även betonade och förhöjda av användandet av ljus och slow motion. Man får i Refns filmer observera karaktärerna i deras drömska verkligheter, likt hur Eberwein menar på att man som åskådare bevittnar den filmiska drömmen, att man ser drömmaren i sin dröm (Eberwein, 1980, s. 201). Genom att ha specificerat vad som kan känneteckna en drömsk stämning utifrån drömforskning och tidigare studier om drömska filmmetoder, så visar granskningarna av Refns filmer på hur dessa metoder kan samspela för att filmiskt skapa en drömsk verklighet. Detta har resulterat i en utökad förståelse av Refns förhållningssätt till tekniskestetiska metoder utifrån hur han skapar sina förhöjda verkligheter. Ytterligare ger denna sammansatta förståelse över de olika filmiska metoderna en insikt till hur filmform kan användas för att skildra drömska aspekter på film.