Avskogning medför att regnskog inte längre kan binda in kol samtidigt som den kol som är bunden i biomassan släpps ut och bidrar till en ökad växthuseffekt. Regnskogen är också hem för en stor del av världens biologiska mångfald. Eftersom att oljepalmer trivs i miljöer där regnskog växer leder det till att regnskog skövlas för att ge plats åt oljepalmsplantager och bidrar då till bland annat växthusgasutsläpp och förlust av biologisk mångfald. År 2013 var produktionen av palmolja 56 miljoner ton globalt, vilket kan jämföras med år 1960 då produktionen låg på 1,26 miljoner ton. De största producenterna i världen är Malaysia och Indonesien med cirka 90 procent av den totala produktionen. Det finns en certifiering för palmolja, Roundtable on Sustainable Palm Oil, med syfte att producera palmolja på ett hållbart sätt. En litteraturgenomgång gjordes för att undersöka vilka miljöaspekter som är mest kritiska i samband med palmoljeproduktion, om RSPO beaktar dessa miljöaspekter, om det finns brister inom certifieringen och vad som skulle behöva förbättras. Litteraturgenomgången visade att det var sex miljöaspekter som var mest kritiska i samband med palmoljeproduktion; biologisk mångfald, global uppvärmning, vattentillgång och kvalitet, markbördighet, erosion och biologisk kontroll. RSPO beaktade majoriteten av dessa i sina principer och kriterier, men det fanns en del brister inom certifieringen. Bristerna var bland annat att det inte fanns något förbud mot avverkning av sekundärskog och skog på torvmark samt att det skedde regelbrott på grund av bristande kontrollsystem. Detta resulterade i att det förekom avverkning av skog av RSPO-medlemmar, vilket ledde till negativ påverkan främst på biologisk mångfald och växthusgasutsläpp. Åtgärder som skulle kunna minska bristerna inom RSPO var bland annat strängare regler kring avskogning och att bevara skog i närheten av plantager för att gynna den biologiska mångfalden.