Kritiskt tänkande inom högre utbildning har varit föremål för en diskussion inom den högskolepedagogiska litteraturen under, åtminstone, de senaste trettio åren. Frågan om hur ett kritiskt tänkande bör genomföras inom ramen för juristutbildningen har aktualiserats då Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet nyligen antagit ett rambeslut som syftar till att förstärka studenternas förmåga till kritiskt tänkande.
Syftet med mitt bidrag är att mot bakgrund av detta rambeslut, föra en diskussion kring hur en undervisning som utgår från ett kritiskt tänkande skulle kunna genomföras. Min utgångspunkt är att ett kritiskt tänkande inom ramen för juristutbildningen bör ta avstamp i respektive rättsområdes särdrag i kombination med att undervisningen fokuserar på generiska färdigheter. Särskild tonvikt bör, enligt min mening, ligga på metodologiska frågeställningar. Undervisningen bör, enligt min mening, inte ske på så vis att ”allt” inom ett rättsområde ska täckas i undervisningen. I stället bör rättsligt relevant material (såsom rättsregler, normer, rättsfall, statliga utredningar) användas som exempel för att belysa olika juridiska problemkomplex. Detta bör stimulera till ett djuplärande.
Ett kritiskt tänkande inom juristutbildningen kan även inkludera externa perspektiv, dock med reservation för att den externa blicken på juridiken behöver ske i symbios med det interna perspektivet på juridiken. Detta kan t.ex. ske genom att fråga sig vad rättens funktion är i ett bredare samhällsperspektiv, vilket bör öka förståelsen för betydelsen av enskilda regler och normer
I det här sammanhanget skulle jag vilja diskutera frågor såsom:
• Vad innebär kritiskt tänkande inom ramen för juristutbildningen? Vad är det som ska betonas i undervisningen egentligen?
• Hur kan en undervisning som präglas av ett kritiskt tänkande (inom ramen för juristutbildningen) tänkas se ut på ett mer konkret plan?
2018.
Lärarkonferens2018, Stockholms universitet, Stockholm, Sweden, February 8, 2018