To Örebro University

Tidigare forskning har belyst positiva samband mellan ägandet avhusdjur och människans välmående. Forskningen har tidigarefokuserat på husdjur generellt och dess påverkan på äldresvälmående. I dagsläget är unga vuxna i 20-årsåldern en av degrupperna som förekommer mest i singelhushåll samt äröverrepresenterade i statistiken för nedsatt psykiskt välmående.Syftet med vår studie var att undersöka om hundägande ärassocierat med subjektivt psykiskt välmående när fysisk aktivitetsamt kön är kontrollerat för. Vi undersökte sambandet mellanhundägande hos 54 studenter i singelhushåll kopplat till subjektivtpsykiskt välmående, där 27 av dessa studenter var hundägare.Resultatet visade att inga signifikanta skillnader i subjektivt psykisktvälmående mellan hundägare och icke-hundägare fanns när kön ochfysisk aktivitet var kontrollerat för, vilket innebär att enbarthundägande inte kan bidra med ökat psykisk välmående förstudenter som lever i singelhushåll. Det fanns heller inga skillnadermellan kön i subjektivt psykiskt välmående. Att resultatet inte stödjervåra hypoteser var överraskande då forskning tidigare visat ettsamband mellan husdjur och ökat välmående samt att mänuppskattar sitt välmående högre än kvinnor. Detta kan dock blandannat bero på att studenter har andra behov än äldre, samt vårt valav mätinstrument.

Previous research has highlighted the positive relationship betweenthe ownership of pets and human wellbeing. The research hasfocused on pets in general and their impact on elderly’s wellbeing.Young people around the age of 20 are one of the most frequentlyoccurring groups in the statistics for single households, and they arealso overrepresented in the statistics of reduced mental health. Theaim of this study was to investigate whether dog ownership isassociated with subjective mental health when the effect of physicalactivity and gender is controlled for. We examined whether therewas any difference in subjective mental health between 54 studentsliving in single households depending on whether they are dogowners or not, 27 of the students were dog owners. The resultsshowed no significant differences in subjective mental healthbetween dog owners and non-owners when gender and physicalactivity was controlled for. This means that dog ownership by itselfcannot contribute to increased mental health for students that areliving in single households. The results showed no differencesbetween the genders in subjective mental health. Our hypotheseswere not supported by the results, which was surprising sinceprevious research has highlighted positive relationships betweenpets and increased wellbeing and that men assesses their mentalhealth better than women. This result may be, among other things,due to students having other needs than elderly people and ourmeasures.