Ensamhet ses som en riskfaktor för att utveckla fysisk och mental ohälsa. I Sverige uppskattas var tionde äldre vuxen besväras av ensamhet och psykisk ohälsa. I denna fenomenologiskt inspirerade studie har 19 äldre personer mellan 66-94 år intervjuats om varför de är ensamma och hur de upplever ensamheten, detta innan de deltog i ett äldre kollo sommaren 2017.
Målgruppen för äldre kollot var äldre personer som upplever att de är ensamma och har ett begränsat socialt umgänge och som inte har möjlighet att själva att ta initiativ till att delta i olika aktiviteter och bryta ensamheten.
Syftet med studien var att få kunskap om varför informanterna upplevde ensamhet samt hur de beskrev sina erfarenheter av att vara ensamma innan de deltog i äldre kollot.
Informanterna angav flera orsaker till sin ensamhet och det som framkom i resultaten var bl.a. att det var svårare att få kontakt med andra personer på äldre dar, vänner och bekanta har dött och vänskapsrelationer som de haft tidigare har varit svåra att behålla. Många av informanterna var anhörigvårdare till sin make/maka, några hade nyligen flyttat, de hade sämre ekonomi och att de inte kunde förflytta sig lika flexibelt som tidigare då de inte hade en bil att tillgå. När det gäller upplevelsen om ensamhet utryckte många informanter att de kände sig väldigt ensamma trots att de hade ett aktivt socialt liv. De saknade meningsfulla relationer, någon som de kunde vända sig till i förtroende och utveckla en nära vänskapsrelation med. De upplevde behovet av att tillhöra något eller behovet av en förändring i vardagen.