Yttre och inre kontroll av kropp och karaktär hos unga flickor tycks vara gemensamma levnadsvillkor för både de medeltida ”heliga anorektikerna” och dagens självsvältande tonårsflickor. I uppfostringslitteratur från sekelskiftet 1900 framgår tydligt kravet på självkontroll hos unga flickor i samband med ätande, uppförande och kroppsideal. Men även den unga flickan tycks ha använt matvägran som ett sätt att uttrycka ett behov av inre kontroll och protest mot den begränsade kvinnorollen.