To Örebro University

Studien som presenteras är gjord i förskoleklass inom bildämnet för att generera kunskap om hur riktad bildundervisning kan påverka barns utveckling av färdighet, förmåga och förståelse för bildskapande. Studien tar avstamp i Vygotskijs sociokulturella perspektiv och teori om den proximala utvecklingszonen och syftar till att problematisera en vanlig förekommande bild av att en riktad undervisning i estetiska ämnen kan störa barns kreativa inre utveckling. Studiens resultat visar att en bildpedagog som bedriver riktad undervisning där nya tekniker och material presenteras, kan ha en betydande roll för att barns utveckling av färdigheter i att hantera nya tekniker inom bildskapandet utvecklas. Uppfattningen att man ”styr” barnet genom att explicit visa hur man kan använda sig av en teknik eller ett material kan göra att många pedagoger avstår från att aktivt introducera nya sätt att arbeta på inom bildämnet. Vi kan vända på resonemanget och ställa frågan om frånvaron av riktad undervisning kan leda till att vi undanhåller kunskap för de barn som annars inte kommer i kontakt med bildskapande. Rädslan att hämma barns skapande gör att många undviker att undervisa i bild. Följden blir ett berövande av de verktyg barn behöver för sitt bildskapande, eftersom dessa tekniker och arbetssätt är svåra att upptäcka utan pedagogens hjälp. Genom att öka medvetenheten om pedagogens roll i de estetiska ämnena skapar vi möjlighet för alla barn att utveckla ett kreativt arbetssätt, inte bara för de som redan har ett intresse av det. Min förhoppning är att detta skall väcka en debatt och klargöra det ansvar som vilar på pedagogen för att utveckla barns förmåga till bildskapande. När vi medvetandegör detta i lärarutbildningen skapas en möjlighet till bättre förberedelse för den bildundervisning alla barn har rätt till och en större chans för alla barn att utveckla ett estetiskt kunnande.