Företag idag redovisar inte alla sina tillgångar i årsredovisningen, vilket betyder att en rättvisande bild av företag inte ges. De tillgångar som inte redovisas kan bland annat bestå utav marknadsandelar och personalens kunskaper, vilka är beståndsdelar i det som benämns intellektuellt kapital. Anledningen till att intellektuellt kapital inte redovisas är den försiktighet som krävs vid värdering av tillgångar. Försiktighet och rättvisande bild är två krav som ställs enligt Årsredovisningslagen (ÅRL). Vid redovisning av intellektuellt kapital hamnar nämnda krav i konflikt med varandra. I denna studie ställer vi oss frågan vad intellektuellt kapital egentligen är och om det bör redovisas. För att svara på dessa frågor har vi undersökt befintliga teorier och lagar genom att utföra en så kallad skrivbordsundersökning. I de teorier vi presenterat har vi valt ut information från artiklar som berör vår frågeställning. Med denna information som grund har vi skapat en matris för att på ett överskådligt sätt belysa de skillnader som finns i uppfattningar rörande det intellektuella kapitalet och dess redovisning. Denna matris har tillsammans med gällande lagstiftning legat till grund för den analys som genomförts. Resultatet av denna studie visar att personalen är grunden i intellektuellt kapital. Andra beståndsdelar är företagets struktur och företagets relationer vilka är viktiga tillgångar för företag trots att investeringar i dessa endast ses som en kostnad med dagens redovisningsmetoder. På grund av de svårigheter som finns vid värdering av intellektuellt kapital och det faktum att informationen är subjektiv leder till att denna tillgång inte bör redovisas externt. Dock bör det redovisas internt och användas som beslutsunderlag för styrning.