Utifrån mina egna erfarenheter, tankar och iakttagelser omkring motstridigheter valde jag att undersöka pedagogers agerande i barns konflikter. Både Skolverket och förskolans läroplan belyser vikten av att stödja barns sociala utveckling, barns konflikter och konflikthantering. Av denna anledning ville jag undersöka hur detta praktiseras och fungerar i förskolans verksamhet. Uppsatsen är en kvalitativ studie med syfte att tolka och undersöka pedagogers agerande i barns konflikter samt få en ökad förståelse för hur pedagoger kan sägas stödja barn i deras konflikthantering utifrån ett sociokulturellt perspektiv. För att besvara frågeställningar genomfördes icke deltagande observationer under sex dagar vid olika tillfällen om sammanlagt 20 timmar. I den tidigare forskningen som jag tagit del av har fyra fokusområden ringats in, pedagogers agerande, pedagogers kompetens, relationer och lärande. Resultatet är uppdelat och strukturerat utefter mina tre frågeställningar, hur agerar pedagoger i barns konfliktsituationer, vid vilken typ av konflikter framstår pedagoger ingripa i, hur kan pedagoger sägas stödja barn i deras konflikthantering? Mitt resultat visar att det vanligaste agerandet är att pedagoger avvaktar eller använder sin vuxenmakt för att stoppa konfliktsituationer. Pedagogerna i min studie ingrep främst i konflikter för att korrigera oönskat beteende eller när det fanns risk för olycksfall. Resultatet synliggör även att pedagoger inte agerar stöttande och medlande i den utsträckning som teorier och tidigare forskning belyser som centralt. I min diskussion har jag diskuterat och problematiserat resultatet i relation till det sociokulturella perspektivet, relevanta teorier och tidigare forskning.