Sammanfattning

Den svenska skolan består idag av en mångfald av elever från flera olika länder. Många elever har inte svenska som modersmål utan är tvåspråkiga. Detta innebär att de måste tillägna sig kunskaper i skolan på ett annat språk än sitt förstaspråk. De tvåspråkiga eleverna står inför en dubbel uppgift således, dels att lära sig ett nytt språk och dels att förvärva nya kunskaper på det språket. Detta gör att många av dessa elever får problem att nå målen när det ställs högre språkliga krav i grundskolans senare år. SO-ämnet har visat sig vara ett av det svåraste ämnet för tvåspråkiga elever.

Syftet med den här uppsatsen är att belysa tvåspråkiga elevers lärandesituation i SO-ämnet genom att undersöka lärares arbete utifrån ett didaktiskt perspektiv. Utifrån detta fokuserar studien på två områden. Det första är lärares uppfattningar om hur tvåspråkiga elevers lärande ser ut i SO-ämnet. Det andra som undersöks är hur SO-undervisningen anpassas till dessa elevers förutsättningar, om arbetssätt och arbetsformer.

I studien har kvalitativa forskningsintervjuer genomförts med 4 SO-lärare som arbetar i grundskolans senare år på mångkulturella skolor. Resultat av studien visar att lärandesituationen är problematisk för tvåspråkiga elever i SO-ämnet. De har svårigheter med att förstå alla begrepp. Det visar sig också att de formulerade målen i kursplanen för SO-ämnet kräver just de språkliga färdigheter som de tvåspråkiga eleverna i studien saknade. Resultatet visar att alla de intervjuade lärarna gör didaktiska överväganden i arbetssätt och arbetsformer med hänsyn till tvåspråkiga elevers behov. Studien visar exempel på samarbete med läraren i svenska som andraspråk. Dock var de vanligaste sätten att anpassa undervisningen att ge de tvåspråkiga eleverna extra tid och förklaringar samt att lärarna arbetade mycket med tydliga strukturer.