oru.sePublications
Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Allemansrätten
Örebro University, Department of Behavioural, Social and Legal Sciences.
2006 (Swedish)Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
Abstract [sv]

Allemansrätten har säkert vid flera tillfällen hamnat på varje svensks läppar och jag tror varje medborgare har en egen uppfattning om vad allemansrätten innebär. I stort kan man beskriva att allemansrätten innebär den begränsande rätt en enskild har att nyttja annan persons ägor, mark, vatten, fastighet genom att färdas över den och uppehålla sig där, i alla fall en kortare tid. Denna rätt gäller även om inte ägaren lämnat samtycke till att dennes ägor används på sådant behörigt sätt. Allemansrätten innebär vidare en rätt att i skog och mark plocka vissa naturalster, bl.a. bär, svamp och blommar. Men allmänheten får inte ta sig sådana friheter att markägaren och andra berörda av fastigheten, anläggningen, drabbas av någon nämnvärd olägenhet eller skada. Hemfriden och markägarens ekonomiska intressen får inte kränkas i sin vidsträckthet. När man vistas i naturen skall man ta hänsyn till djurlivet, floran, markägarens intresse och andra friluftsutövare. Sedan 1994 är allemansrätten inskriven i vår grundlag; RF 2:18 § 3st. ”Alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad som föreskrivets ovan.” Stället man valt kan dock tyckas lite märkligt. RF 2:18 § handlar om skydd av äganderätten och allemansrätten är ju en sorts inskränkning av denna. Enligt propositionen var syftet med grundlagsregleringen inte att ge allemansrätten en utökad betydelse, utan man ville att den skulle följa sin sedvanliga struktur. Anledningen till att man valt att lägga in allemansrätten i grundlagen var istället troligen att man ville skydda denna rätt mot inskränkningar, t.ex. framtida EU lagstiftning. Man ville, av allt att döma, att allemansrätten skulle få en mer skyddad ställning och valde därför denna teknik. Ingenstans i lagboken eller i praxis finns det tydligt klargjort vad allemansrätten egentligen innebär och beskrivningar, i viss doktrin, som ”Frihet under ansvar”, ”det som inte är förbjudet är tillåtet”, och ”inte störa - inte förstöra” ger föga detaljerad kunskap om begreppets innebörd. Visa har sett allemansrätten som en del av det som blivit över sedan lagarna stiftats. Många svenskar anser att allemansrätten kommer från seder, men sedvanan varierar från landskap till landskap och uppfattas oftast olika av människan beroende var och hur vi är uppfostrade. Vidare kan beteende som de flesta människor uppfattar hänsynslösa eller brytande mot sed inte alltid medföra juridiska påföljder. Förutom de i Brottsbalken, 12 kapitlet, deklarerade lagregler om skadegörelse och Miljöbalkens regler om skydd av område, 7 kapitlet, kvarstår, efter årtionde av debatt och ny lagstiftning, att allemansrätten grundar sig på kulturella normer och sedvana. Allemansrätten blir i sitt brukande därför oftast en omdömes sak. Även praxis, innefattande allemansrätten, är näst intill obefintlig. Detta gör att innebörden och tolkning av bestämmelser blir än mer vag och oklar. Den person som i sitt friluftsidkande bryter mot någon av de regler som allemansrätten behandlar kan dömas till ansvar enligt Brottsbalkens stadgande eller hållas ansvarig för miljöbrott enligt Miljöbalken. Allemansrätten är inte en unik företeelse för Sverige. Liknande rätt behandlas i flertalet länder, bl.a. Norge och Finland. Något unikt för Sverige är dock den omfattning av frihet som allmänheten har att nyttja naturen. Skillnaden mellan svenska möjligheter att röra sig i naturen och många andra länders reglering är det svenska rättssystemets syn på äganderätten och vidare de inskränkningar som markägaren måste tåla då allmänheten nyttjar naturen.

Place, publisher, year, edition, pages
2006. , p. 70
Keywords [sv]
Allemansrätten
National Category
Law (excluding Law and Society)
Identifiers
URN: urn:nbn:se:oru:diva-440ISRN: ORU-BSR/RÄT-D--06/0005--SEOAI: oai:DiVA.org:oru-440DiVA, id: diva2:136805
Presentation
2006-01-12
Uppsok
samhälle/juridik
Supervisors
Examiners
Available from: 2006-04-10 Created: 2006-04-10 Last updated: 2017-10-18

Open Access in DiVA

No full text in DiVA

By organisation
Department of Behavioural, Social and Legal Sciences
Law (excluding Law and Society)

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

urn-nbn

Altmetric score

urn-nbn
Total: 292 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf