Det reaktiva tankesättet har en empiriskt verifierbar verklighet att förhålla sig till. Det proaktiva tänkandet lever sitt liv utanför, innan, i alla fall just denna empiri och har därför en annan grund än den empiriska. Kunskapsteoretiskt är det således, åtminstone delvis, väsensskilda diskurser. Det är mot denna bakgrund ingen tvekan om att skattekonsulten är proaktiv i en mer markant och direkt mening än domaren, men jag vill i denna artikel försöka inventera och illustrera några sätt på vilka det kan vara relevant, eller rentav nödvändigt, också för domstolar, att tänka i proaktiva banor. Det är uppsatsens syfte.
(Ovan är ingen "äkta abstract", men beskriver vad uppsatsen rör.)