Uppsatsen analyserar två läroplaner, Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet 1994 och Läroplanen för grundskolan 2022 utifrån ämnet svenska som andraspråk. Syftet med föreliggande studie är att synliggöra och undersöka skillnader och likheter mellan läroplanerna i ämnet svenska som andraspråk, med fokus på deras sätt att uttrycka sig om språkinlärning och förväntad språkbehärskning. Uppsatsen utgår från Lev Vygotskijs sociokulturella teori. De metodansatserna som uppsatsen använder sig av är en komparativ metod och en kvalitativ textanalys. Resultatet visar att läroplanerna har flertal likheter och skillnader. Läroplanen från 1994 framhåller att språkutvecklingen bör ske i samband med andra ämnen för att det bör ske genom meningsfyllda innehåll. I den senare läroplanen som förväntas etableras 2022 lyfts det fram att ämnet bör användas för att ge eleverna möjlighet att utveckla sitt språk. Den förväntade språkbehärskningen eleverna förväntas uppnå har förändrats mellan de olika läroplanerna. I läroplanen från 1994 uttrycks att eleverna ska uppnå samma språkliga nivå som de eleverna som har svenska som modersmål. I läroplanen för 2022 uttrycks istället att eleverna behöver få stöttning för att utveckla sitt andraspråk och att det inte ska ställas för höga krav på en språklig korrekthet.