I linje med de europeiska välfärdsstaternas omstrukturering, reformering och privatisering av välfärdstjänsterna, har begreppsanvändningen kommit att förändrats betydligt. Beträffande de som tar del av och har behov av välfärdsstatens tjänster har nyare och modernare uttryck som brukare, d v s användare av, och kund, dvs. köpare av välfärdstjänster, kommit att ersätta tidigare uttryck som exempelvis vårdtagare (Cowden & Singh, 2007; Vabø, 2005). Valfrihet, brukarinflytande och brukarmedverkan har samtidigt kommit att betraktas som ett incitament för välfärdstjänsteutveckling. Men något viktigt saknas, menar jag, och det är frågan om vilket perspektiv vi anlägger på brukare och deras möjlighet till brukarmedverkan i utvecklingsarbete. Ett fruktbart sätt är att utgå från två motsatta perspektiv – ett underifrån (bottom-up) respektive ett ovanifrån (topdown). I detta kapitel kommer jag just att belysa två olika brukargrupper och brukarmedverkan utifrån de två perspektiven. Avslutningsvis reflekterar jag över brukarmedverkan i utvecklingsarbete och förutsättningar för att utveckla partnerskap och samverkan i praktiken.