Studiens syfte är att undersöka hur orgelundervisande kyrkomusiker i Svenska kyrkan motiverar, bedriver och reflekterar kring sin orgelundervisningspraktik, med särskilt avseende på den institutionella kontext de verkar inom. För att söka svar på dessa frågor har fem kyrkomusiker som undervisar i orgel intervjuats kring sin praktik. Studien har det sociokulturella perspektivet på lärande som teoretisk utgångspunkt och resultatet belyses också utifrån institutionsbegreppet. Några av studiens slutsatser är att om Svenska kyrkan ska kunna behålla sin omfattande orgelspelartradition så måste den ägna sig åt orgelundervisning, att repertoar för orgelundervisning och tillgång till övningsinstrument är av stor vikt för att undervisningen ska vara framgångsrik och att orgelundervisning kan ske som ett kontextualiserat lärande där undervisningen blir del av en större institutionell kontext.