Alltsedan de första studierna av språklig variation har platsen varit en viktig faktor att begrunda i studier av hur språkbruk kan variera. Historiskt har platsbegreppet framför allt använts som ett geografiskt avgränsat begrepp, där en viss plats har setts indexera en viss språkart (se t.ex. Schrambke 2010). Genom att i stället anlägga ett socialsemiotiskt perspektiv på plats blir det möjligt att bredda analysen och göra skillnad mellan platsen som geografiskt och fysiskt rum och stället som socialt och kulturellt konstruerat (Cresswell 2015; Lefebvre 1991). Ett sådant perspektiv kan relateras till frågor som hur olika ställen kan uppfattas på olika sätt baserat på ställenas sociala identitet vilka i sin tur är avhängiga relationen som olika personer har till dem (Berleant 2003; Björkvall et al. 2019, 2020; Östman 2017). I det föredrag som föreslås här presenteras preliminära resultat från mitt pågående avhandlingsprojekt, där jag undersöker meningsskapande processer i platsskapandet på en yrkesförberedande gymnasieskola i Värmland, och hur elever uppfattar, talar om och talar på olika ställen i skolan (jfr van Leeuwen 2004). Materialet består av inspelade fokusgruppssamtal som har analyserats utifrån Lefebvre (1991) och Cresswell (2015). Preliminära resultat tyder på att olika ställen uppfattas på olika sätt, vilket både kan ses i relation till spatiala och semiotiska aspekter och till ställenas indexerade språkliga förväntningar. Under föredraget diskuteras det preliminära resultatet vidare dels ur ett socialsemiotiskt perspektiv på plats och ställe, dels ur ett sociolingvistiskt perspektiv med fokus på hur den språkliga variationen tycks vara avhängig den meningsskapande processen.