Följande uppsats analyserar böckerna Sagan om Sune (1984) av Anders Jacobsson och Sune och tjejhatarligan (2012) av Anders Jacobsson och Sören Olsson. Uppsatsen genomförs med hjälp av en kvalitativ textanalys med hermeneutisk inriktning. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur två skönlitterära Suneböcker som är skrivna med 27-års mellanrum, kan användas i ett mångkulturellt klassrum för årskurserna 4–6. Uppsatsens analysdel utgår ifrån Nikolajevas (2017) teori om barnlitteraturens beståndsdelar, utifrån uppdelningen av händelser, miljö och karaktärer. Analysen visar att mångkulturella inslag finns i Sune och tjejhatarligan (2012), dock genomsyrar det inte bokens handling. Mångkulturella inslag uteblir i princip i Sagan om Sune (1984). En slutsats blir därför att det monokulturella perspektivet genomsyrar båda böckerna.