Den filosofiska diskursen har sedan Platons dagar präglats av skriftångest. I den-na artikel behandlar Peter Berglez frågan om varför filosofin ständigt definierat sig som något bortom det skriftliga. Den dekonstruktiva metafysikkritikens främste företrädare, Jacques Derrida, kallar filosofin för ett “visst sätt att skriva”, och med detta reser sig en rad frågor: Om filosofi är skrift, vågar man då säga att denna specifika skrift – liksom alla andra skrifter – präglas av en särskild stil? Av retorik? Och varför inte våga säga detta?