Om det för några decennier sedan var möjligt att bjuda in till medborgardialog genom att annonsera om offentligt samråd i lokaltidningen och ställa fram en smörgåstårta medan de tekniska och naturvetenskapliga experterna höll föredrag om någon planerad miljöstörande anläggning, så ställs idag allt större krav på professionell hantering av medborgardialog.
Ett vanligt argument för breddat deltagande och medborgardialog är att det motverkar teknokrati. Teknokrati innebär att en liten grupp experter har stor makt över beslut som angår många, vilket är problematiskt när det gäller komplexa frågor som behöver belysas utifrån fler perspektiv. Medborgardialog kan bredda perspektiven, och därmed potentiellt motverka teknokrati.
Men medborgardialog kan också medverka till teknokrati. Ett intensifierat fokus på rätt typ av expertis och metoder för att initiera medborgardialog riskerar att leda till ett extra lager av byråkrati och expertstyre. I takt med att metodexperter och professionella moderatorer blir viktigare, finns det en risk att sakfrågorna kommer i skymundan, besluten blir mindre transparenta och svårare att påverka.
Denna artikel diskuterar spänningar mellan medborgardialog och expertstyre. Frihamnen i Göteborg, som de senaste åren varit i fokus för omfattande planer och försök till medborgardialog, används som exempel på utmaningar som kan uppstå för både stadsplanerare och berörda grupper.