To Örebro University

I en politisk kontext där trygghet har kommit att handla allt mindre om välfärd och alltmer om brottsbekämpning, och där asylinvandring har kommit att ses som ett hot mot den svenska tryggheten, undersöker denna artikel hur asylsökande flyktingar upplever tryggheten i Sverige. Artikeln bygger på en intervjustudie med syriska asylsökande flyktingar som anlände till Sverige under den så kallade flyktingkrisen som kulminerade år 2015. I de asylsökande flyktingarnas berättelser beskrivs Sverige ofta som ett tryggt land, samtidigt som beskrivningen av den egna tillvaron präglas av otrygghet. Särskild vikt läggs vid upplevelsen av trygghet i relation till asylprocessen, den ekonomiska situationen, boendet och de sociala relationerna samt hur upplevelsen av trygghet förändras över tid. Artikeln redogör även för lagändringar inom asylpolitiken som införts före och efter studiens genomförande. Dessa ändringar antas leda till minskad asylinvandring och i förlängningen till minskad brottsrelaterad otrygghet. Samtidigt leder de till kraftigt försämrade förutsättningar för trygghet för asylsökande flyktingar, och artikeln ifrågasätter huruvida en ökad otrygghet för en redan utsatt grupp verkligen kan leda till ökad trygghet i samhället i stort.

Asylum-seeking refugees and the sense of (in)security in Sweden

Against a political backdrop where ‘security’ is increasingly associated with crime prevention rather than social security and welfare – and where refugees have come to be seen more as a threat to security than in need of security – this article examines asylum seeking refugees’ sense of security in Sweden. The article is based on an interview study with Syrian asylum-seeking refugees who arrived in Sweden during the ‘refugee crisis’ that culminated in 2015. The refugees’ stories often portrayed Sweden as a safe country, but their own lives were marked by insecurity in relation to — in particular — the asylum process, their economic and housing situation, and their social relations. The article also describes policy changes made before and after the interview study was conducted. These changes are expected to reduce asylum migration, which in turn is expected to reduce crime-related insecurity. At the same time, they lead to increased insecurity for asylum seekers and refugees. The article concludes by questioning whether in-creasing the insecurity of an already vulnerable group can really make a society more secure.