I kapitlet föreslås att även om internationella brottmålsdomstolar har bidragit till brottsoffrens tillgång till rättvisa, kommer den internationella straffrätten endast att utvecklas och få förståelse för hur barn har fallit offer genom att fortsätta att erkänna metoder för barnvänligt deltagande. Att stärka barns ställning som brottsoffer och vittnen bidrar följaktligen till större ansvarsskyldighet för brott specifikt mot barn och brott som drabbar barn oproportionerligt mycket. I kapitlet dras slutsatsen att det trots värdefulla insatser fortfarande finns svårigheter att säkerställa att barnoffer får tillgång till rättsskipning. Författaren anser att vissa av de uttalade tillvägagångssätten för barnoffer är bristfälliga, i synnerhet är deras ställning som delaktiga i behov av att förfinas. I detta avseende vidhålls att stöd till hållbar utveckling, fred och försoning, genom ansvarsskyldighet för brott mot barn och brott som drabbar barn, kräver fortsatt uppmärksamhet. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt barns rätt till deltagande för att betona allvaret i alla former av viktimisering.