Syftet med forskningsrapporten är att bilda ett sammanhållet kunskapsläge över svensk gymnasial yrkesutbildning (skolförlagda yrkesprogram och lärlingsutbildning) som omfattar både forskning och regionala såväl som lokala satsningar för att stärka yrkesutbildningen. Forskningsrapporten omfattar två delar: (del 1) en kunskapssammanställning över den forskning som har bedrivits om gymnasial yrkesutbildning sedan 2011 då den senaste gymnasiereformen (Gy11) sjösattes och (del 2) en lägesrapport över aktuella satsningar (samverkan omfattande institutionella arrangemang mellan olika parter) på regional och lokal nivå för att förbättra yrkesutbildningen.
Gymnasieskolans individnytta och samhällsnytta kan inte nog betonas. Utifrån de statliga publikationer, forskningsresultat (byggda på drygt 330 källor) och statistiska uppgifter som lyfts fram i denna forskningsrapport kan en huvudsaklig slutsats dras om att de flesta intentioner som ligger till grund för Gy11 gällande den gymnasiala yrkesutbildningen inte har infriats. Två positiva utvecklingar sedan lanseringen av Gy11 framträder i forskningsrapporten: andelen elever som avslutar gymnasieutbildningen med examen inom 3 år har ökat (och då mest bland yrkeselever) samt den sociala snedrekryteringen har (enligt statistiska uppgifter dock ej enligt forskning som fokuserar kunskapsinnehållet i utbildningen) minskat på samtliga yrkesprogram sedan läsåret 2011/12. Samtidigt har Gy11 reproducerat könsstrukturer och klasskillnader, ökat skolsegregation och underbyggt bristande likvärdighet samt minskat attraktionskraften för yrkesutbildning. Samverkan mellan skola och arbetsliv fortsätter vara av en bristande karaktär och yrkesutbildningar har en otillräcklig arbetslivsanknytning. Med utgångpunkt i de politiska ambitioner som fanns med Gy11 kan det konstateras att reformen är på de flesta punkter ettmisslyckande och utgör ett skolexempel på en reform som reproducerar och även förstärker det som avsågs åtgärdas.