To Örebro University

En timme. Sen måste du ut. Det finns inga ursäkter. Det finns inga bra argument att vara kvar. Inte ens om du behöver rädda någons liv. En timm eär gränsen säger de. Och nu förstår jag varför. När mina kollegor på behandlingscentret för ebola på utsidan av isoleringstältet börjar signalera att jag måste ut är det kö till utgången. Där står hygienister som hjälper till att spruta klorin mellan varje moment när du ska ta av dig skyddskläderna för att se till att du kan ta dig ut på ett säkert sätt. Men det tar tid. Så ibland blir det kö. Och jag börjar få tunnel-seende. Svetten rinner ner för ryggen under plastdräkten. Och när illamående kommer måste jag en stund sätta mig på huk.