To Örebro University

Abstract People with chronic illnesses (CI) and SARS-CoV-2-survivors (SC) experience illness-related stigma, shame, and high psychological distress. Research comparing these populations is needed. This thesis therefore aimed to compare these groups and to, through Structural Equation Modeling, examine the relationships of stigma and shame with psychological distress, and the mediating roles of psychological flexibility and self-compassion in these associations. The sample consisted of 270 Portuguese adults (CI N=104, SC N=166), Mage=36.73, 86.6% women. Results showed that the final model had an excellent fit, explaining 48% of variance in anxiety and 45% in depressive symptoms in the total sample. All parameters were invariant between groups except the association between self-compassion and depressive symptoms, which was non-significant in the SC sample. Psychological flexibility and self-compassion mediated the association of stigma and shame with anxiety and depressive symptoms in the CI sample. In the SC sample, both mediated the association with anxiety, and psychological flexibility did regarding depressive symptoms. Promoting psychological flexibility and self-compassion may work protectively against anxiety for both groups, psychological flexibility for both regarding depressive symptoms, and self-compassion against depressive symptoms in CI groups. Future research should explore interventions increasing psychological flexibility and self-compassion to increase mental well-being in the groups. Keywords: Chronic illness, COVID-19, SARS-CoV-2, shame, stigma, psychological flexibility, self-compassion, anxiety, depression, depressive symptoms, adults

Sammanfattning Personer med kronisk sjukdom (CI) och SARS-CoV-2-överlevare (SC) upplever sjukdomsrelaterad stigma, skam, och höga nivåer ångest och depressiva symptom. Det saknas studier som jämför dessa populationer. Syftet med denna uppsats var därför att jämföra dessa grupper och att, genom Structural Equation Modeling, undersöka relationen mellan stigma och skam med ångest och depressiva symtom, samt mediatorerna självmedkänsla och psykologisk flexibilitet i dessa associationer. Urvalet bestod av 270 portugisiska vuxna (CI N=104, SC N=166), Målder=36.71, 86.6% kvinnor. Resultatet visade att den slutgiltiga modellen hade en utmärkt passform, och förklarade 48% av variansen av ångest och 45% av depressiva symptom i det totala urvalet. Alla modellens parametrar var likställda förutom associationen mellan självmedkänsla och depressiva symptom, vilken inte var signifikant i SC-gruppen. Psykologisk flexibilitet och självmedkänsla medierade associationen av stigma och skam med ångest och depression i CI-gruppen. I SC-gruppen medierade båda associationen med ångest och psykologisk flexibilitet gällande depressiva symptom. Främjande av psykologisk flexibilitet kan fungera skyddande mot ångest och depressiva symptom för båda grupper, självmedkänsla mot ångest i båda grupper, och depressiva symptom för CI-populationer. Framtida forskning bör utforska interventioner för ökad psykologisk flexibilitet och självmedkänsla för att öka det psykiska välmåendet hos dessa grupper. Nyckelord: Kronisk sjukdom, COVID-19, SARS-CoV-2, stigma, skam, psykologisk flexibilitet, självmedkänsla, ångest, depression, depressiva symptom, vuxna