6 kap. 5 § andra stycket FB tillämpas av domstolarna när en eller båda föräldrarna yrkar om ändring i vårdnaden. Vid bedömningen om föräldrarna ska ha gemensam vårdnad eller om en av dem ska förordnas ensam vårdnad ska domstolen fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov främst och ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet. Enligt den gällande regleringen kan domstolen fatta beslut om gemensam vårdnad trots att båda föräldrarna motsätter sig det. Tillämpningen ska dock ske med stor försiktighet och endast i fall där det tydligt framgår att gemensam vårdnad är till barnets bästa. Barnets bästa ska vara avgörande i alla fall enligt 6 kap. 2 a § FB. Regleringen lägger ett större fokus på barnet än tidigare då föräldrarnas samarbetsförmåga särskilt skulle beaktas. Det framkommer dock att rätten tycks beakta samarbetsförmågan i högre utsträckning än vad lagstiftaren eftersträvar. Av redogjorda avgöranden framkommer att rätten lägger olika vikt vid olika omständigheter. Det har således varit svårt att identifiera exakt vilka omständigheter som torde vara avgörande för rättens bedömning i enlighet med 6 kap. 5 § andra stycket FB. Det föreligger inte heller någon nyanserad information i förarbeten för hur denna bedömning ska göras. Emellertid överensstämmer det med barnets bästa eftersom en bedömning måste göras utifrån varje enskilt fall där avgörande omständigheter bestäms utifrån barnet och den aktuella situationen. I fall där konflikterna mellan föräldrarna bedöms vara så pass svåra att det inte finns ett fungerande samarbete torde gemensam vårdnad vara uteslutet. Även fall där det framgår uppgifter om våld bedöms gemensam vårdnad generellt som olämpligt. Våld eller övergrepp utesluter dock inte att föräldrarna kan bedömas ha en förmåga att sätta barnets behov främst och ta ett gemensamt ansvar inom ramen för gemensam vårdnad. Avgörande är att föräldrarna lyckas lösa sådana frågor som är av väsentlig betydelse för barnet och att föräldrarnas agerande på vägen till en lösning inte påverkar barnet negativt. Rätten behöver således göra en avvägning mellan barnets intressen och föräldrarnas förmåga att ta ett gemensamt ansvar. Domstolen måste finna en balans där barnets bästa prioriteras, samtidigt som föräldrarnas förmåga att ta ett gemensamt ansvar ska beaktas för att säkerställa att vårdnadsarrangemanget fungerar effektivt i framtiden.