EU inkom 2022 med ett förslag på ett direktiv vilket syftade till att harmonisera vissa delar av den gemensamma insolvensrätten för medlemsstaterna. Anledningen till förslaget var för att det förelåg stora skillnader mellan olika staters nationella insolvenslagstiftning, vilket bidrog till ett försämrat borgenärsskydd och möjlighet till återvinning vid exempelvis konkurs. Vilken påverkan detta nya direktiv kan få på svensk lagstiftning är viktigt att undersöka, inte minst med anledning av att det svenska regelverket har genomgått stora förändringar och reformer sen dess införande. Det är därför relevant att undersöka direktivförslagets inverkan på exempelvis 4:5, 4:6 konkurslagen och vilka direkta skillnader och likheter som föreligger. Att det handlar om just en minimiharmonisering är viktigt att belysa, då det i grunden handlar om vilka regler som alla medlemsstater kan enas om. Medlemsstater, som även har ett starkare skydd än det rekvisit som direktivförslaget innehåller, ska samtidigt få behålla sin lagstiftning.Den svenska regeringen har framhållit att ett välfungerande återvinningsförfarande är önskvärt, men att det samtidigt är viktigt att de nya reglerna inte går längre än vad som är nödvändigt. Det är även viktigt att i sammanhanget beakta påverkan på annan nationell lagstiftning, som skatterätt som direktivförslaget kan komma att påverka. Ärendet har skickats ut på remiss, i vilket aktörer som påverkas av förslaget har fått inkomma med synpunkter. Ur remissvaren går det att utläsa att en del tyckte förslaget hade en alltför bred definition, samtidigt som vissa termer och begrepp som användes saknade motsvarighet eller hade en annan innebörd än de svenska. Viktiga rekvisit i 4:5 och och 4:6 konkurslagen såsom otillbörlighetsrekvisitet saknas i förslaget. Förslaget har också endast subjektiva rekvisit till skillnad från svensk rätt som har både objektiva och subjektiva rekvisit. Andra begrepp har dessutom olika innebörd eller saknas helt i förslaget i jämförelse med svensk rätt. För att en välfungerande harmonisering ska bli en verklighet är det därför viktigt att diskutera hur direktivförslaget kan bli mer förenligt med nationell lagstiftning.