To Örebro University

I takt med urbaniseringen och förtätningar av städer så har det lett till en ökning av hårdgjorda ytor som asfalt och betong, vilket minskar naturliga grönområden (mjukaområden) där regnvatten kan infiltrera. Syftet med detta examensarbete är att undersöka och analysera hur kombinationen av mosscement och gröna tak kan bidra till att minska dagvattenavrinning och avlasta avloppssystem i urbana miljöer. I studien genomförs en litteraturstudie på både mossbetong och gröna tak samt ett experiment för att undersöka mossbetong egenskaper och vad som krävs för att odla det. Detta skapar stora problem som översvämningar och spridning av föroreningar från stadens ytor. I studierna visas också att gröna tak fungerar genom att ett lager vegetation absorberar och fördröjer regnvatten, vilket minskar mängden vatten som når avloppssystemet. Mossbetong för andra sidan, utnyttjar betongens porösa struktur och klamrar sig fast i den och mossans naturliga förmåga att absorbera och avdunsta vatten. Kombinationen av dessa system erbjuder en hållbar strategi för att hantera dagvatten i urbana miljöer.I litteraturstudierna framgår det att gröna tak är effektiva system för dagvattenhantering i urbana miljöer. Genom att kombinera växtlighet, substrat och dräneringslager kan de absorbera och fördröja regnvattenflöden, vilket avlastar stadens avloppssystem. Dessa mekanismer – vattenretention, fördröjd avrinning och evapotranspiration – gör att gröna tak kan lagra upp till 78 % av regnvattnet och släppa ut det gradvis, vilket minskar risken för översvämningar. Extensiva gröna tak är lämpliga för byggnader med begränsad bärkapacitet och kräver minimal skötsel, medan intensiva gröna tak hanterar större vattenvolymer.Vidare visar studierna att mossbetong kan användas som en effektiv lösning fördagvattenhantering. Experiment visade att blåmossa kan etablera sig på betongytor om pHvärdet justeras till mellan 6 och 7, särskilt med en porös och texturerad yta. Mossan växte bäst i kontrollerade inomhusförhållanden med stabil temperatur och fuktighet. Kombinationen av gröna tak och mossbetong framhålls som särskilt lovande, då de tillsammans hanterar vattenproblem både på tak- och marknivå, vilket minskar översvämningsrisken och skapar hållbara vattenflöden. Litteraturstudierna betonar också behovet av att placera byggnader med gröna tak och mossbetong strategiskt i områden med hög översvämningsrisk för att maximera deras effektivitet. Trots positiva resultat lyfts utmaningar som långsiktig hållbarhet, ekonomiska faktorer och behovet av vidare forskning för att optimera systemens prestanda, särskilt i olika klimatförhållanden. Denna undersökning visar att mossbetong och gröna tak kan vara en alternativ lösning till att reducera belastningar på VA-system i urbana miljöer

With increasing urbanization and city densification, there has been a rise in impervious surfaces such as asphalt and concrete, which reduces natural green spaces (soft areas) where rainwater can infiltrate. The purpose of this thesis is to examine and analyze how the combination of moss concrete and green roofs can help reduce stormwater runoff and unload drainage systems in urban environments. The study includes a literature review of both moss concrete and green roofs, as well as an experiment to investigate the properties of moss concrete and the conditions required for its cultivation. This creates significant problems such as flooding and the spread of pollutants from urban surfaces. The studies found that green roofs work by using a layer of vegetation to absorb and delay rainwater, reducing the amount of water reaching the drainage system. Moss concrete, on the other hand, utilizes the porous structure of concrete and moss's natural ability to absorb and evaporate water. The combination of these systems provides a sustainable strategy for managing stormwater in urban environments.The literature review shows that green roofs are effective systems for stormwater in urban areas. By combining vegetation, substrate, and drainage layers, they can absorb and delay rainwater flows, thereby relieving the burden on city drainage systems. These mechanisms –water retention, delayed runoff, and evapotranspiration – allow green roofs to retain up to 78% of rainwater and release it gradually, reducing the risk of flooding. Extensive green roofs are suitable for buildings with limited load capacity and require minimal maintenance, while intensive green roofs handle larger water volumes.Furthermore, the studies indicate that moss concrete can be used as an effective solution for stormwater management. Experiments showed that blue moss can establish itself on concrete surfaces if the pH is adjusted to between 6 and 7, especially with a porous and textured surface. The moss grew best in controlled indoor conditions with stable temperature and humidity. The combination of green roofs and moss concrete is highlighted as particularly promising, as they jointly address water issues at both roof and ground levels, reducing the risk of flooding and creating sustainable water flows. The literature review also emphasizes the need to strategically place buildings with green roofs and moss concrete in areas with high flood risk to maximize their effectiveness. Despite positive results, challenges such as longterm durability, economic factors, and the need for further research to optimize system performance, particularly under varying climatic conditions, are highlighted. This study shows that moss concrete and green roofs can be an alternative solution to reducing the load on wastewater systems in urban environments.