Denna studie syftar till att utifrån specialpedagogiska perspektiv bidra med kunskap kring vilka strategier som pedagoger i förskolan kan använda sig av för att stötta barns fria lek. Studien undersöker syftet utifrån två frågeställningar genom en kvalitativ metod. Datainsamlingen har gjorts genom observationer på två olika förskolor med hjälp av fältanteckningar. Materialet har sedan analyserats utifrån en induktiv- och abduktiv ansats. Ett av resultaten synliggjorde åtta olika stöttningsstrategier som pedagoger använde sig av i barns fria lek. Det andra resultatet visade att tre specialpedagogiska dimensioner blev synliga i pedagogers förhållningssätt. Dessa tre är den materiella, - relationella- och individuella dimensionen. Studiens diskussion belyser hur pedagogerna på de observerade förskolorna arbetade för att uppnå ett inkluderande förhållningssätt. Slutligen visar studiens slutsats att pedagoger kombinerade de identifierade stöttningsstrategierna i olika situationer för att individanpassa sitt stöd för barnen.