SammanfattningBakgrund: Beröring är ett grundläggande behov och är vanligt förekommande i omvårdnad. Exempel på beröring i terapeutisk form är taktil massage, handmassage och reflexologi. Personer med demens har nedsatt minne och ofullständig kognitiv förmåga. Ofta har dessa personer även problem med oro och rastlöshet som utgör ett problem för dem själva, som för sjukvården. Det är viktigt att finna rätt sorts komplement till denna patientgrupp då antalet personer med demens ständigt ökar. Syfte: Beskriva den terapeutiska beröringens betydelse på personer med demens. Metod: Litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar. Två med kvalitativ och åtta med kvantitativ ansats. Resultat: Terapeutiska beröringen visade sig mestadels vara av betydelse för att minska beteendemässiga symtom hos personer med demens. Ett fåtal blev negativt påverkade av beröring. Beröringen bidrog till bättre välbefinnande och uppskattning hos flera vårdtagare. Beröringen bidrog till reducering av stresshormoner och förbättrad sömn. Slutsats: Terapeutiska beröringen har visat sig vara betydande för att sänka beteendemässiga symtom hos de flesta personer med demens, med undantag där motsatt verkan förekom. Terapeutisk beröring kan även främja välbefinnandet. Därför anser uppsatsförfattarna att terapeutisk beröring kan vara ett komplement inom omvårdnad. Etiska reflektioner över beröringens lämplighet för individen bör ständigt göras.
Nyckelord: Terapeutisk beröring, massage, demens, litteraturstudie.