To Örebro University

Abstrakt

Inledning och bakgrund: Stressfraktur är en vanligt förekommande idrottsskada som främst uppkommer i de nedre extremiteterna. Orsaken till att skadan uppstår beror på att skelettet inte klarar av den ökade och upprepade belastningen som det utsätts för under en längre tid.  Undersökningsmetoderna som kan användas vid diagnostik är konventionell röntgen, skelettscintigrafi, magnetresonanstomografi (MR) och datortomografi (CT).

Syfte och frågeställning: Syftet med uppsatsen är att jämföra MR och skelettscintigrafi vid diagnostik av stressfraktur i de nedre extremiteterna. Vilka för- och nackdelar har respektive undersökningsmetod vid diagnostik av stressfraktur? Vilken undersökningsmetod är att föredra vid diagnostik av stressfraktur?

Metod: Studien baseras på vetenskapliga artiklar som har sökts i databasen Pubmed. De sökord som använts är stress fracture, magnetic resonance imaging, scintigraphy och diagnosis. Sammantaget bygger litteraturstudien på tio artiklar.

Resultat: Av de tio studierna är det sju som anser att MR är att föredra vid diagnostik av stressfraktur och tre studier föredrar skelettscintigrafi som undersökningsmetod. MR har fördelarna att ge mer diagnostisk information, tidig diagnostik och kan differentiera skadan. Nackdelen med MR är att det är kostsamt. Fördelarna med skelettscintigrafi är att metoden har en hög sensitivitet, är enkel och behöver inte klinisk information som vid MR- undersökning. Nackdelarna är att metoden inte är specifik, är invasiv och att det förekommer joniserad strålning.

Slutsats: MR och skelettscintigrafi har båda hög sensitivitet. MR är ändå att rekommendera då fördelarna med metoden är att den tillför mer diagnostisk information och kan uppnå en tidig diagnostik.