To Örebro University

Mäns våld mot kvinnor är en demokrati- och folkhälsofråga. Våld mot kvinnor är ett utbrett ochomfattande problem och kvinnor som utsatts för våld drabbas ofta av fysiska, psykiska och/ellersociala problem som är en direkt eller indirekt följd av våldet. Syftet med studien var att, utifrånperspektiven genus och folkhälsa, undersöka förekomst av våldserfarenhet i gruppen kvinnor somvänder sig till primärvårdens kuratorsmottagning, kvinnornas syn på hur våldet har påverkat dem ochderas hälsa och om våldets ohälsa är en angelägenhet för vården. Sammanlagt besvarade 27 kvinnor enenkät med slutna och öppna frågor. Enkäten följdes upp med intervju, med öppna frågor.Livstidsprevalensen för fysiskt, psykiskt och/eller sexuellt våld var 96%. 26 kvinnor av 27 uppgav attde har utsatts för våld någon gång under deras livstid. 25 kvinnor av 27 (93%) uppgav att de utsatts förvåld före 15 årsdagen och 26 av 27 (96%) att de utsatts för våld i vuxen ålder. Under uppväxtendominerade fysiskt våld och hot om fysiskt våld medan sexuellt våld, sexuella hot, sexuellatrakasserier och kontrollerande beteende dominerade efter kvinnornas 15 årsdag. Nio av 27 kvinnor(33%) uppgav att de har utsatts för såväl fysiskt som sexuellt våld, hot om våld och styrande,kontrollerande beteende under barndom och i vuxen ålder. De kvinnor som uppgav att de har erfaritvåld uppgav också att de lidit/lider av en rad hälsoproblem som har uppträtt även en lång tid efter att våldet har upphört. Kvinnorna uppgav fysiska skador som blåmärken och sår m.m. som en direkt följdav våldet medan långtidsskador uppgavs vara psyko-fysiska hälsoproblem, där kroppssmärta (22kvinnor av 26 eller 84%) och huvudvärk/migrän (23 kvinnor av 26 eller 88%) var vanligast. Psykiskaskador som post traumatiskt stressyndrom (19 kvinnor av 26 eller 73%) i kombination med depression(21 kvinnor eller 81%), social fobi och panikångest (21 kvinnor eller 81%) var också vanliga. 23kvinnor av 26 (88%) uppgav att våldet också lett till att de belastas av låg självkänsla eller känslan avatt sakna värde, vilket tillsammans med andra skador inverkat menligt på deras möjlighet att interageramed andra, att studera och att arbeta. Våldets hälsokonsekvenser har lett till att kvinnorna har vänt sigtill hälso- och sjukvården för att få hjälp och stöd samtidigt synliggörs inte våldets ohälsa inomvården. I kontakten med hälso- och sjukvården berättar kvinnorna inte spontant om deras erfarenhet av våld och vårdpersonal tar inte heller initiativ att fråga. Våld, som grund för ohälsa, identifieras därför sällan av vården och våldets ohälsa förblir dold. Hälso- och sjukvården har att ta ställning till om våldets ohälsa, i alla dess aspekter, är ett ansvar för hälso- och sjukvården.