Människohandel är ett komplext brott som ofta likställs med slaveri. Varje år faller enligt FN upp mot 2,5 miljoner människor offer för brottet trots ett flertal internationella regleringar som arbetar för att motverka detta. Den svenska brotts-bestämmelsen om människohandel är placerad i Brottsbalken (1962:700) [BrB] 4:1a. Bestämmelsen trädde i kraft år 2002 och omfattade först endast gränsöverskridande människohandel för sexuella ändamål. Åren 2004, 2005 och 2010 har den dock ändrats och straffansvaret har därmed utvidgats. Kritik har innan 2010 riktats mot BrB 4:1a där det anförts att bestämmelsen bl.a. varit för svårtillämpad och ofta lett till att straffansvar för andra brott utdömts trots att gärningarna kunde ha inneburit ansvar för människohandel. Inom Europa arbetar EU och Europarådet aktivt för att utrota brottet genom t.ex. legalisering.
Syftet med uppsatsen är bl.a. att redogöra för människohandelsbrottets utveckling i Sverige genom att undersöka rättskällorna samt andra icke-juridiskt bindande källor som t.ex. riksdagstryck och rapporter. Frågeställningar som besvaras är t.ex. hur omfattningen av det svenska brottet har förändrats, om den senaste lagändringen från 2010 har gett något effekt på rättsläget samt om BrB 4:1a kan vidareutvecklas i framtiden.
Det kan konstateras att effekterna av lagändringen är svåra att klargöra eftersom inget aktuellt material, förutom ett fåtal domstolsavgöranden, finns att tillstå. För att effekterna ska framträda har således en djupare offentlig utredning eller rapport av BrB 4:1a ansetts behövas. Möjligheterna för vidareutveckling av det svenska människohandelsbrottet har konstaterats vara begränsade. Dock finns större möjligheter att bekämpa människohandel med åtgärder som inte berör förändring av lagstiftningen.