Denna undersökning riktar sig till personer som är verksamma inom det musikpedagogiska området och som intresserar sig för hur legitimeringen av musik som ämne kan se ut. Vidare riktar sig undersökningen till alla som är intresserade av frågan om olika skolämnens legitimitet. Även politiker och andra makthavare kan ha användning av denna studie. Den öppnar upp för reflektion kring begrepp som kunskap, bildning, musik och makt.
Syftet är att undersöka hur musikämnet i den obligatoriska skolan legitimeras av lärarutbildare. Genom intervjuer med lärarutbildare som är verksamma på musikhögskolorundersöks vilka argument som används och hur legitimeringen ser ut. Med hjälp av diskursteori och dess verktyg har maktförhållanden kartlagts för att möjliggöra undersökandet av vad som bestämmer hur konstruerandet av legitimeringen sker.
Resultatet visar att legitimeringen sker utifrån musikupplevelsens egenvärde och självförklarande värde i stor utsträckning, även om argument om musik som ett medel till någonting utommusikaliskt finns närvarande. Fem olika teman har identifierats varifrån argumentationen för musikämnet utgår. I materialet framkommer att de intervjuade förhåller sig till en hegemoni där kunskap bör vara mätbar och till nytta. Musik som kunskap faller utanför denna ram och betraktas därmed som en illegitim form av kunskap. I förhållande till denna hegemoni framstår informanterna som antagonister. Det finns en kamp om hur kunskap ska förstås, ett vi och ett de skapas mellan de kunskaper eller ämnen som ses som legitimaoch de som ses som illegitima.