Syftet med denna studie var att (1) undersöka hur kristna elever på gymnasiet upplever att vistas i ett sekulärt skolsammanhang samt (2) undersöka vilka eventuella hanteringsstrategier de använder för att hantera sina upplevelser. Studien har haft en fenomenologiskt- hermeneutisk inriktning med fokusgrupper som datainsamlingsmetod. I de 12 deltagarnas utsagor urskönjdes fyra kategorier av upplevelser: gemenskap med andra kristna, underlägsenhet gentemot lärare och elever samt gentemot vetenskapens överlägsna position, utsatthet gentemot lärare och elever och orättvisa gentemot andra sammanslutningar. I deltagarnas utsagor urskönjdes två huvudkluster av hanteringsstrategier: opponerande och icke-opponerande. De opponerande gestaltas som en önskan, ibland ett reellt handlande, att argumentera emot och stå upp för sin tro samt att argumentera och ifrågasätta vetenskapen. Att anpassa sig gentemot direktiv från lärare/rektorer, ignorera negativ behandling, att skämta om sin tro samt använda den kristna skolgruppen som ventileringstillfälle kategoriserades som icke-opponerande strategier. Det framkom också att deltagarna antar ett ”på låtsas perspektiv” relaterat till vetenskapliga perspektiv. Utöver detta framkom ytterligare två beteenden: att skapa en samverkan mellan tro och vetenskap samt vikten av att behandla sina medmänniskor på ett bra sätt. Upplevelserna har begreppsliggjorts utifrån de sekulariseringsteoretiska begreppen rationalisering, samhällsbyggande och social differentiering vilka religionssociologerna Roy Wallis & Steve Bruce använder. I vår analys framträder rationaliseringen som mest påtaglig. Begreppet syftar till att vetenskapen i dagsläget överordnas tron och skapar problem för denna, vilket är aspekter som syns i vår studie. I elevernas utsagor inryms upplevelser som tyder på att lärarna har en ovilja att bemöta fenomenet i fråga och därmed inte har någon förståelse för elevernas situation.