Sammanfattning: Bakgrund: Patienter med karpaltunnelsyndrom (CTS) är vanligt förekommande inom vården. Prevalensen är 4 % av befolkningen. Många har haft sina besvär länge vilket påverkar aktivitetsutförandet och sömnen negativt. Anamnes och bedömnings-instrument ger arbetsterapeut underlag till diagnostisering och interventioner. Tidig diagnostisering och arbetsterapeutiska interventioner möjliggör för ett bättre resultat. Syfte: Syftet var att beskriva användandet av bedömningsinstrument för bedömning av patienter med misstanke om CTS samt undersöka om checklista för bedömningen utformats och om möjlighet till samarbete med sjukgymnast sker med CTS patienter. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en enkät valdes. Resultat: Sjuttiofyra arbetsterapeuter deltog i studien. Svarsfrekvensen var 76 %. Provokationstesterna Phalens test och Tinels tecken dominerade användandet och i klassen sensibilitet använde flest arbetsterapeuter Semmes-Weinstein Monofilament. Av självskattningsinstrumenten var det vanligast att använda VAS-smärtskattning. Drygt 1/3 hade skapat checklista på arbetsplatsen och 3/4 av arbetsterapeuterna hade möjlighet att samarbeta med sjukgymnast. Slutsats: Det fanns en stor spridning i användandet av instrument och test. Arbetsterapeuterna använde instrument/test för att kartlägga aktivitetsförmåga, diagnostisera, undersöka nervpåverkan, undersöka svårighetsgraden av symtomen, för val av intervention och utvärdering av behandling. Studien visade på att de provokativa testerna var vanligast. På vissa arbetsplatser fanns checklista utformad och många hade möjlighet till samarbete med sjukgymnast.